Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den utländska litteraturens spridning i frihetstidens Sverige. Av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den utländska litteraturens spridning
tveksamma reservationer ur de sparsamma
notiserna om den utländska bokimporten.
Man får här klart besked om, vad som
verkligen lästes inom Sveriges bildade klasser,
medan kung Fredrik var ute på jakt efter
de skönaste — ja, inte precis gulnade
pergamentvolymer och duodeser.
Denna till bouppteckningen fogade
»cata-log öfwer de Fransöske och Latinske Böcker,
som funnos uti framlidne Bokförarens Sieur
Jean du Sarrats Boklåda den 18 april och
följande dagar A:o 1732», omfattar icke mindre
än 29 tätskrivna sidor i folio med inalles
1017 nummer. Och om man betänker, att
flertalet av dessa böcker fanns på lager i
mer än ett exemplar, ja några i 5, 10, 15
ända till 30 exemplar, så får man en ganska
god bild icke blott av det litterära intresset,
utan av köpkraften hos den tidigare
frihetstidens stockholmare.
Om man får antaga som troligt, att den
franske bokföraren importerade sina böcker
efter principen »ju större efterfrågan desto
mera på lager», kan man av de siffror, som i
katalogen angiva antalet lagrade exemplar,
direkt avläsa de olika litteraturalstrens större
eller mindre popularitet.
Att detta sätt att sluta är riktigt, synes
mig framgå av den omständigheten, att de
högsta lagersiffrorna äro vidfogade en
ABC-bok av år 1714 (30 ex.), en katekes (12 ex.)
och Davids psalmer (16 ex.), alla tre på
franska. Men som mycket god fjärde inkommer
Fénélons Télémaque (10 ex), om vilken man
ju vet, att den var en av 1700-talets mest
lästa böcker och att den övat flerfaldigt
inflytande på vår prosadiktning. Av
Tele-macks, Ulysses Sons händelser etc. funnos
två svenska upplagor av 1721 och 1723, alltså
ungefär ett årtionde före du Sarrats
framträdande på den svenska bokmarknaden.
Men att boken fortfarande hade god åtgång
i sin franska språkgestalt, visar väl, att han
fyllde ett verkligt behov hos tiden, snarare
än — såsom Strindberg antager i sin Gamla
Stockholm — att »tidehvarfvet icke hade några
djupare behof eller också att det hade så
tråkigt, att det ville höra äfventyr, huru gamla
som helst».
I detta fall bekräftar denna i7oo-talskatalog
litteraturhistoriens påståenden. Men det kan
också hända, att den jävar dem i andra
punkter. Sålunda skriver Johan Mortensen om
Milton: »I Sverige var Milton redan
observerad på 1760- och 1770-talen, men knappast
ännu förstådd.» Hur pass mycket man
förstod av Miltons poesi, lämnar jag därhän,
men du Sarrats bouppteckning visar, att
Miltons båda paradisdikter i fransk
översättning funnos på lager i en boklåda i
Stockholm på 1730-talet. Och inventeringssiffran
talar också om, att han hörde till de mest
efterfrågade nära hundra år innan
Oxenstiernas svenska tolkning publicerades (1815).
Ett annat exempel: La Bruyères Les
caractères de Théophraste, som utkom 1688,
översattes till svenska först 1764—84, men
såldes i originalupplaga redan på 1730-talet i
Stockholm, för att icke tala om, att man
spårar dess inflytande på vår prosalitteratur,
långt innan den trängt ut till den stora
allmänheten. Kanhända hade Olof von Dalin,
vars Argus är otänkbar utan La Bruyères
faddergåvor, inköpt sitt exemplar av
karaktärerna just i Jean du Sarrats boklåda.
Sammalunda förhåller det sig med Le Säges
pikareska roman Le diable boiteux. Den
vann hastigt popularitet i Sverige, men först
och framför allt i den franska upplagan. Du
Sarrats katalog upptager en edition av 1729,
och lagersiffran visar på god efterfrågan,
men först 1798 ansågs det nödigt att försvenska
boken till Haltefan.
Det är naturligtvis både omöjligt och
meningslöst att steg för steg vandra igenom denna
bokförteckning, vilken företer en synnerligen
rikhaltig kollektion av vad den tiden
kallades »de bästa böckerna» inom reseskildring,
filosofi, naturvetenskap, politisk och
krigshistoria, medicin och matematik m. m.
Jag har särskilt slagit ned på
skönlitteraturen, och om man efter att ha tagit del av
några stickprov instämmer i Strindbergs
påstående, att tidevarvet saknade djupare
behov eller hade så tråkigt, att det höll till
godo med nära nog vad som helst, då är man
kräsnare än den kräsnaste. Ty här finnes allt
upptänkligt från Cyrano de Bergeracs
satiriska mån- och solromaner till Boileaus poetik,
från Anakreon till Davids psaltare.
Den grekiska litteraturen är väl sämst
företrädd. Men de icke klassiskt bildade bland
kung Fredriks undersåtar hade dock
tillfälle att via franska språket deltaga i
striderna kring Troja, följa Odysseus på hans
irrande stråt, resa med periegeten Pausanias
runt Grekland, framtränga till havet med
Xenofons greker och finna en utsökt
njutning i Aisopos’ fabler och Platons dialoger.
Men hur mycket man än läst om latiniteten
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
