- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
294

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den utländska litteraturens spridning i frihetstidens Sverige. Av Ane Randel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ane Randel

och den klassiska bildningen i gamla dagars
Sverige, så blir man högeligen imponerad
över att man ur en stockholmsk boklåda
år 1730 skulle ha kunnat plocka fram följande
storgubbar, här uppräknade efter katalogens
ordningsföljd: Tacitus, Cicero, Horatius,
Plinius d. y., Tibullus, Terentius, Ovidius,
Cæsar, Persius Flaccus, Plautus, Vergilius,
Petronius och Quintillianus. Lägges härtill,
att Augustinus och Erasmus lästes på
grundspråket och att den latinska upplagan av
skotten Barclays litteraturhistoriskt viktiga
heroiska roman Argenis flitigt studerades
ett helt årtionde, innan de första svenska
upplagorna trycktes 1740 och 1741, så må
man väl kunna räkna du Sarrat till våra
bästa och outtömligaste förmedlare av dessa
rika kulturflöden.

Och vare sig han var en högt bildad man
eller följde goda råd, så finnes ingenting
väsentligt att anmärka mot den goda smak, som
röjer sig i inventariet över det skönlitterära
franska bokflödet. Utom det, som redan
nämnts, finner man revolutionens arsenaler:
Montaignes Essais och Bayles stora
Diction-naire, den senare boklagrets dyrbaraste
verk, värderat till 180 daler. Och varför
skulle man här icke återfinna L’Anacréon
du Temple, Chaulieu, glädjens och
livsnjutningens en smula ytlige sångare, och
Vincent Voiture, Rambouillet-kretsens
privilegierade skönande och kelgris och skaparen
av det franska badinaget, vilkens hela
poetiska åder rann ut i pretiosa brev?

För övrigt påträffar man här den franska
litteraturens dii maj ores och minores sida
vid sida. De la Möttes fabler, Destouches
dramer och Scarrons offenbachiader hade
kanske flera läsare än Corneille, Racine och
Moliére, vilkas namn dyka upp här och var
bland bokkramet bredvid samlade skrifter
av Clément Marot, Voltaire och Boileau. Och
Joakim von Dübens svenska översättning av

den sistnämnde, vilken utkom 1721—22,
synes icke ha försämrat den franska
marknaden för du Sarrat i en tid av mindre
splittring och av vida större intellektuell vakenhet
än våra dagar.

Om det germanska inflytandet har denna
katalog tyvärr ingenting att förtälja. Du
Sarrat hade ju, som vi minnas, fått
privilegium på att importera fransk och latinsk
litteratur, och det var nog säkrast att hålla
sig inom marginalen. Men de i och för sig
torra boknotiserna berätta, att vi redan nu
fått Tusen och en natts österländska sagor
genom fransk förmedling, troligen i Gallands
s. k. översättning. Så är även fallet med den
spanske gongoristen Graciån y Morales,
av vars talrika verk du Sarrats boklåda
innehöll två: L’homme trompe samt den mera
bekante Le héro, en didaktisk avhandling
om hjärtats uppfostran.

Cervantes’ Don Quixote salubjöds också i
en fransk upplaga av 1717 och torde alltså
ha varit läst av bildad svensk publik hundra
år, innan Stjernstolpes försvenskning utgavs
1818—19. Lägges härtill, att Boccaccio och
Tasso voro välbekanta storheter för de
för-nämiteter, som tittade in och pratade bort
en stund i den franske bouquinistens bokskåp,
så har man fått en ganska god bild av den
andliga livaktigheten hos detta tidsskede,
vilket i äldre framställningar städse fått
krypa in i skuggan, bara för att den
gustavianska æran skulle glimra fram med ännu större
ära och lyskraft.

I den punkten hade sålunda den franske
bokföraren ingen anledning att känna sig
besviken på den i Preussen stationerade
svenske gesantens fagra löften. Men denne teg
visligen om det bistra nordiska klimatet.
Eljes hade nog icke Jean du Sarrat närmat
sig Stockholms horisont och offrat hälsa och
krafter under utövandet av sin
kulturspridar-gärning.

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free