Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Teater i London. Modern dramatik. Av Alma Velander-Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seen ur »The Brontës».
Teater i London
Modem dramatik
Av Alma V ei ander-Philip
engelska teaterskribenter
hålla före, att medan landet mot förra
seklets slut upplevde en skådespelarnas
guldålder, då t. ex. Irving, utöver Shakespeare,
knappt fann ett drama som var honom
värdigt, så blev det nya århundradet en
dramatikernas, iscensättarnas och kritikernas tid,
Barries, Shaws, Wildes, Galsworthys, Gordon
Craigs, Granville-Barkers, Bennets,
Masefields, Archers och Montagues stora period,
då det inte var möjligt att uppdriva en
skåde-spelarstab — särskilt sedan världskriget
brutalt gallrat i lederna —• som förmådde värdigt
axla den nya och rika engelska dramatiken.
Så mycket mera som denna frikostigt isprängts
med annan europeisk och, i senare år,
amerikansk import. Först nu skulle en välgörande
balans vara att notera beträffande vad
dramatikerna dikta och vad scenen förmår, ja
Sydney Carroll menade vid en interview helt
nyligen att engelsk teater aldrig stått så rikt
rustad som nu, »aldrig förr ägt en sådan
rikedom av intressanta dramer, älskvärda
komedier, muntra revyer, strålande operetter och
uppsluppna farser som just nu». Kom det an
på naturlighet, sade han sig sätta John van
Druten högst, gällde det satir, Somerset
Maug-ham, farser Ben Travers, kvickhet och
cynism Noel Coward.
Vad är det Londonbon vill se av modern
dramatik på sina scener idag? Och av vilka
vill han se det spelat? Frågorna äro inte lätta
att besvara, registret är rikt och
smakskiftningarna många. Envar kan blott ge sina
subjektiva intryck, vägledd vid valet av vad
han bör se av egen erfarenhet, av vänners
råd och av den verkligt förnämliga
teaterkritik som företrädes av James Agate i Times,
Ivor Brown i The Observer, St. John Ervine,
Sydney Carroll och andra i dags- och
veckopressen.
Både det historiska dramat, det realistiska
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
