Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olle Hedbergs romaner. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Hedberg.
Olle Hedbergs romaner
Av Örjan Lindberger
LLE HEDBERG INTAR en plats lite
för sig bland de nu verksamma svenska
romanförfattarna. Han är ganska ung, men det
faller knappast någon in att tala om honom
som en av de unga. Det finns ingen
gruppetikett som passar på honom. Inte heller är
hans lärj ungeskap till någon tidigare svensk
prosaist så tydligt att det genast sticker i
ögonen. Han verkar fristående.
Så alldeles fristående är Hedberg
naturligtvis inte. Han torde vara det i rätt hög
grad, men han har förstärkt intrycket med
något litet av noli me tangere och ganska
mycket av artistiskt kunnande. De sju böcker
han hittills givit ut är allesammans säkert
gjorda, jämna och avslipade. De vänder en
obruten yta utåt. Till och med titlarna visar
en oåtkomlig uppsyn. De är med avsikt ei>
smula maniererade: Rymmare och fasttagare„
Skära, skära havre, Får jag be om räkningen,
Fria på narri, Iris och löjtnantshjärta, Att
få tillhöra dig, Jag är en prins av blodet.
Frånsett att tekniken hos en författare
som kan sitt yrke så väl som Hedberg i
och för sig är av intresse, så är den, även om
man nu anser andra ting väsentligare, den
enda någorlunda säkra utgångspunkten för
en behandling av hans produktion. Hans
berättarteknik avslöjar sig visserligen inte heller
utan vidare, det gäller om den vad han på
ett ställe säger om en av sina personer att.
den är så polerad att det är svårt att få
något grepp om den. Emellertid, om man
försöker se bort från innehållet och tills vidare
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
