Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olle Hedbergs romaner. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
då sysslar han med att göra upp räkningen.
Först och främst rent ekonomiskt. Hur
mycket blir det kvar efter mig? Kan det räcka åt
Karin och barnen? Villan måste förstås säljas
och den är ju värd en hel del, men barnen
är små — elva och tre år. Är det tänkbart
att det blir änkepension? Firman har köpts
av ett företag av epa-typ; det är inte säkert
att den nye direktören fäster sig vid hans
sjutton år i den gamla firman. Sen är det
den andra synpunkten: vad har jag fått ut
ur mitt liv? Erik Nordin är femtioett år,
son till en förmögen grosshandlare, fast
pengarna nu är sin kos — åtminstone för
hans del. Brodern förstod att förse sig bättre,
det är ett av skälen till att de inte träffats
på trettio år. Erik fick ta studenten, han
fick affärsutbildning utomlands. Minnena
passerar revy. Hans barndoms hem var just inte
något hem, därför har hans eget betytt så
mycket. Han har fått en god och lojal och
tillgiven hustru. Men hon var tidigare
förlovad med en pastorsadjunkt, som dog i
lungsot. Kanske hon var mer fäst vid honom?
Och hur är det med hennes inställning till
religiösa ting? Han har aldrig velat vidröra
frågan. För honom själv betyder religion
ingenting. Och så dyker fråga på fråga upp.
Erik Nordins inventering är alldeles
osentimentalt gjord; den psykologiska kapacitet
som hänger samman med hans yrke och
läggning gör det omöjligt för honom att bedra
sig själv; han förskönar ingenting och han
förstorar inte heller sina svåra upplevelser
med något självmedlidande. Skildringen får
på detta sätt en oerhörd åtstramning. Erik
Nordins karaktär har en viss stillsam nobless,
som förstärker intrycket. Hedberg får fram
den utan att ett ögonblick uppge sin illu-
sionsfria uppfattning av människonaturen.
När Erik Nordin är uppe och talar med sin
chef, tänker han försöka spela på en känslig
sträng hos denne och antyda hur det ligger
till och att barnens ställning kan bli svår.
Men bland det som direktören i sin samlar
-högfärd visar i sin våning är också ett
barnporträtt av Nerman; han tillägger att det äi
hans pojke som är död. Erik Nordin kan inte
komma sig för, han skäms för att utnyttja
ögonblicket. Efteråt är han grundligt
förargad både på direktören och på sig själv.
Trots det strama greppet ger Erik Nordins
inventering inte något besked som går
utöver de övriga böckernas. Frågetecknet står
kvar.
Får jag be om räkningen är det starkaste
som framkommit inom svensk prosa efter de
stora verken inom den generation som
dominerades av Hjalmar Bergman. Det finns
andra yngre författare som har ett större
register än Hedberg, men ingen har hittills
åstadkommit något så till alla delar lyckat
som den boken. Ingen har heller Hedbergs
konstnärliga jämnhet. Hans domäner är
visserligen relativt små, men hans förmåga att
utnyttja dem är desto större. Om man vill
anlägga en rent estetisk måttstock är
Hedberg ouppnådd. Det bör man dock inte göra;
hans romaner är inte 1’art pour 1’art. De
kretsar tvärtom kring bittert reella problem
och har med ali sin lätthet och elegans en
mycket väsentlig tyngd. Till sin typ har de
mycket få motstycken i tidigare svensk
romantradition; möjligen skulle man kunna
sammanföra dem med ett par av Hjalmar
Söderbergs böcker. Deras egenart är
emellertid omisskännlig, och man skulle inte vilja
avvara någon av dem.
April 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
