- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
370

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världen och fågelnästet. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Ekelund

insjölandskap med odlade fält och ändlösa
ödemarker går ständigt igen i diktarens verk.
Diktarens biografi är historien om ett
ursprungligt finskt geni, som bryter sig ut ur
ödemarkstorpens armod, ur smutsen och
eländet i bortglömda trakter, som ligger långt
utanför den högre kulturens råmärken.
Lehto-nens öde skulle dock sannolikt ha varit att
gå under, utan möjligheter till utveckling
av hans litterära anlag, om inte en
prästfamilj i små omständigheter skulle ha fäst
sig vid den begåvade fader- och moderlösa
pojken i folkskolan och berett honom
tillfälle att fortsätta sin skolgång. År 1901 blev
Lehtonen student och därmed börjar hans
litterära produktion.

I yttre och inre mening för Lehtonen en
vagabonderande tillvaro. Han flyttar från
stad till stad som redaktör vid små finska
landsortsblad. Han samlar sålunda
erfarenheter från många olika håll, fastän
verklighetsintrycken till en början bara utgör en
ganska död barlast i hans diktning, som
seglar fram med varje klut svällande för en
Sturm und Drang-artad romantik. Efter
några år var Lehtonen emellertid i tillfälle
att göra ett par längre utrikesresor, som kom
att utöva ett avgörande inflytande på hans
skapande. Det är som om luften i hans
diktvärld rensats av intrycken från Italien och
Frankrike: hans diktning blir färgrikt
realistisk och får en klart åskådlig plastisk kontur.
Slag i slag följde de stora romaner och de
novellsamlingar, genom vilka Lehtonen inom
modern finsk prosa erövrade en rangplats
vid sidan av F. E. Sillanpää. En svår
reumatisk åkomma, för vilken han fåfängt sökte
bot, slog honom i sina fjättrar, men
ingenting kunde hejda hans strömmande rika
produktivitet. Året innan hans sjuka hjärta
upphörde att slå utgav han sålunda en väldig
roman »Andarnas kamp». Döden träffade
honom, kan man säga, vid skrivbordet.
Först några veckor efter hans bortgång, som
inträffade den 20 november 1934, utkom
sålunda hans mest betydande diktsamling, ett
av de främsta verken inom modern finsk
lyrik.

I.

Utgångspunkten för Joel Lehtonens
diktning är den romantiska strömning, som inom
svensk litteraturhistoria vanligen kallas
nittiotalet, och de ledande idéer detta
uppbars av: å sna sidan kulten av de nationella

värdena, å andra den hänsynslösa
individualismen. Dessa idéer står inte i något
motsatsförhållande till varandra, fastän det
måhända vid första ögonkastet synes så. Man
behöver bara påminna om att Maurice Barres
genom sin »culte du moi» som en ensam
pilgrim kom till de rättrognas Mecka, den
integrala nationalismen: sedan lager efter lager
inom individens andliga liv lyfts undan,
spårade han djupast nere den fasta bergsgrunden
för allt: nationen och rasen. För Ola Hansson
var de största individualiteterna också de
mest nationella: när hans tanke borrade sig
in genom det omedvetnas gruvgångar, fann
han att han passerade stadierna: egensjäl —
folksjäl — stamsjäl. Verner von Heidenstam
gav ett praktiskt vittnesbörd om att diktarna
rent subjektivt uppfattade det individuella
som en uppenbarelse av det nationella.
Diktarens överdådiga nittiotalslyrik är en
strålande individuell manifestation av det som
skalden framhållit som det karakteristiska
för svenskarnas lynne, där »ytterligheterna
slingra sig om varandra som i Kanaan
öknarna och vingårdarna och som taglet och
guldet i Väringarnas mantelsnodd».

I Finland gjorde sig dock den romantiska
reaktionen tidigare gällande inom musiken
och den bildande konsten än inom
litteraturen, som spelade en sekundär roll därför
att tidens diktare endast var pygméer i
jämförelse med den nationella musikens och
bildkonstens företrädare: Sibelius och
Gallen-Kallela. Sibelius framträdde i början av
nittiotalet med sin Kullervo-symfoni, där han, som
Karl Ekman sagt, »trollade fram en dystert
-praktfull forntidsvärld, famnande
ödemarksmystik, skär idyll och scener av trotsigt
hjältemod och skakande tragik i ödesbestämd
enhet». Gallen-Kallela sökte sig i början av
1890-talet ut till de karelska obygderna. Här
fann han en ny stil i sitt måleri, ett uttryck
för det djupaste känsloinnehållet i Kalevala.
Hans konst från nittiotalet avspeglar
ödemarkstorpens ensamhet, kärrens frost och
Finlands kamp mot fienden i öster. Det är en
flammande nationell romantik, som talar om
stränga öden, men där det också finnes ljusa
inslag av leende björkhagar och blickstilla
insjövatten. Samma stilisering, samma
strävan till det dekorativa och monumentala
präglar också de verk, som de finska diktarna
småningom skapade. Det som förr varit en
torr annotering av fakta blev nu sprudlande
poesi och stormande känslor, lyriskt ström-

370

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free