Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världen och fågelnästet. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världen och fågelnästet
mande överdåd. Om diktarnas vändning till
nationalromantiken vittnar redan realisten
Juhani Ahos forntidsepos »Panu». Det främsta
verk, som inspirerats av den finska
nationalromantiken, är dock Eino Leinos
»Helka-virsiä», ett diktverk, som skrivet på något
av de stora kulturspråken skulle ha hört till
världslitteraturens kronjuveler. I dess
ödemarksvilda strofer tycker man sig höra
vargtjutet under polarnätternas sprakande
norrsken och se snöstormarna fyka över
tundrorna. Första delen av »Helkavirsiä» utkom
likväl så sent som år 1903, då
nationalromantiken i andra länder redan var ett
övervunnet stadium.
I Sverige bar nittiotalismen ett rätt
utpräglat aiistokratiskt drag. Motsvarande
litterära strömning inom Finlands finska
litteratur är på grund av de säregna
förhållandena i detta land mycket mera
demokratisk. Dikten söker upp betydligt
primitivare samhällslager och avlägsnare tidsåldrar
än vad Sveriges stora diktare valde till
motiv för sin dikt. Först i Kalevalas och
hedendomens urtidsskymning. möter den
finska dikten det obesmittat nationella.
Herrgårdsromantiken i Sverige motsvaras i
Finland av något som kunde kallas för en
»rök-pörteromantik». Den nationella romantiken
i Finland gömmer därför även på spår av
socialt patos och den förenar i sig sålunda
drag både ur åttio- och nittiotalet.
Då »nittiotalismens» kult av det nationella
i Finland bars upp av entusiasmen över
Kalevalas gamla myter, är det begripligt
att det nationalromantiska inslaget i den nya
strömningen dominerar ännu mera i Finland
än i den övriga Norden. Den individualism,
som »nittiotalet» också gjorde sig till tolk
för, fann inte någon riklig näring i ett land,
som inom kort stod i en blodig kamp för sin
nationella existens. Det dröjde till 1900-talets
första år innan de unga i den finska
litteraturen höjde individualismens upprorsfana mot
samhällskonventionerna. Detta skedde i
tecknet av det starka inflytandet från Knut
Hamsun, särskilt »Pan», och Selma
Lagerlöfs »Gösta Berlings saga»; självfallet märkes
även inspiration från Nietzsches filosofi.
Joel Lehtonens dikt kan sedd i högt
fågelperspektiv karakteriseras som en reaktion
inför de allmänna idéer »nittiotalet» förde till
torgs: individualismen och nationalismen.
Han reagerar dels positivt, dels negativt.
Hans ungdomsverk vittnar om hur han en-
tusiasmerats av tidens dyrkan av de
nationella värdena och de stora individerna. Men
småningom, ju längre det lider, blir
Lehtonens syn på »nittiotalsromantiken» alltmera
kritisk: verken från hans stora skaparår
upptages av en hänsynslös polemik mot den
nationella och individualistiska romantiken.
Också Lehtonen är en diktare, som håller
domedag över sig själv och lidelsefullt
förkastar allt vad han i sin ungdom hållit heligt.
II.
I ett av sina ungdomsverk har Lehtonen
framlagt sitt romantiska litterära program.
I det talar en revolutionär bohem med
fladdrande röd halsduk till den »nya» konstens
barrikadkämpar:
Vi ha en enda gud: en gränslös, evigt törstande
längtan efter frihet, en längtan av samma art som vågornas
längtan på den stormande havsfjärden. Eller rättare
sagt: denna längtan är ingen gud, ty den är vårt
eget väsen. Den guden fordrar föga av oss. Endast
samma förakt för pardon, som vilddjuren känna
under sin kamp med varandra, ingen tro på det goda
eller det onda. — ■—■ — Om vi äro artister och
konsten skulle kräva att vi skulle långsamt tvina
hort utan att leva, så skulle vi träda konsten, vår
gud, under våra fötter, välja livet till skada för vår
konst och vara dilettanter, som omskapa livet till
konst.
Denna programförklaring är en hyllning
till livet och jaget, de tvenne värden, som
betecknar ledstjärnorna för Lehtonens
skapande under ungdomsåren. Lehtonens tidigaste
böcker har intresse genom den lidelsefulla
intensitet, varmed författaren omsätter detta
program i dikt; rent konstnärligt är de inte
mycket värda. Detta kan speciellt sägas
om de tvenne arbeten, med vilka han
debuterade år 1904: den episka dikten »Perm»
och den lyriska berättelsen »Djävulens fiol».
I »Perm» har Joel Lehtonens hyllning av
den stora individen fått en inramning av
finsk-ugrisk nationalromantik. Perm är en
bjarmaädlings slav, som krossar sina fjättrar
och blir en fri man. När bjarmerna,
förvekligade av rikedom och njutning, dukat under
för de ryska bojarerna, uppoffrar han allt,
hustru och hem, sin egen heder och ära, sitt
eget liv, för att väcka sitt folk till kamp mot
de främmande inkräktarna. Dikten bär spår
av att den tillkommit under det ryska
förtryckets hårdaste år: i den finns det en ton,
som bär vittnesbörd om den politiska
aktivism, som under dessa år växte fram i
Finland och sökte sig utlopp i terroristiska
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
