- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
378

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världen och fågelnästet. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik E k ei ün d

öde blir på sätt och vis en illustration av den
primitiva autodidaktens tragedi. »Sakris
Kuk-kelman, fattigbolscheviken» är en bok, som
mera än någon annan av Joel Lehtonens
böcker präglas av den hysteriska
tidsstämningen efter världskrigets slut. Genom stilens
grella expressionism slår det upp en ånga av
dessa revolutionsårs blodsstormar. Romanen
är Joel Lehtonens disharmoniska
»Tolvskillingsopera», vars handling spelar i en
miljö av samhällets uslaste dragg. Hos
figurerna i boken finns det ingenting gott att
ta vara på, allt är degeneration, ruttenhet,
förfall. I fråga om detta hemska, fullödiga
konstverk kan man i sanning tala om en
»phosphorescence de la pourriture». Mästerlig
är romanens introduktion, skildringen av hur
den ohyggliga dvärgen på alla fyra hasar sig
framåt längs den smutsiga landsvägen i
Kro-kelby. Det är vidunderligt och skrämmande
och man säger sig: detta är inte en människa,
det är en avgrundsande, Caliban själv, som
vältrar sig i dyn under trycket av sitt hat
till allt!

I Sakris Kukkelmans hjärna förenas på
ett förvirrat sätt socialismens dröm om ett
tusenårsrike och krymplingens avund till de
friska och maktägande i samhället. Hans
självmedvetande suger sin näring ur hans
älskingsförfattare »Nitseske» och dennes verk
»Sara Husta». I sitt förhållande till
kvinnorna framstår han i egna ögon som en stor
erövrare. Som huvudpersonerna i Lehtonens
romantiska verk ikläder sig också Sakris
Kukkelman en litterär hjälteroll. Men man
kan knappast tänka sig någonting mera
groteskt än denne krympling, spelande på
Romeos luta utanför sin Julias fönster — i
frälsningsarméns skyddshem för
prostituerade! De romantiska inbillningarna medför
till slut Kukkelmans undergång. Han
överges ömkligt av den vackra Nelma Kinnunen,
för vilken han offrat sina sista slantar, och
han inser att hans drömmar om ett socialt
lyckorike bara är flygande skum på ytan av
en värld, styrd av ett öde, som med ögon
av sten ser folk och individer gå under. I
de rader, som skildrar Kukkelmans upptäckt
av verkligheten, blandar sig diktarens mörka
patos med Kukkelmans förtvivlan över att
inte någonstädes spåra en allgod försyn,
utan endast den själlösa naturen. Gårdens
ungar finner den vanföre stackaren en morgon
hängande i vedlidret. »Grodan dinglar där i
sina gamla hängslen», säger flickorna — det

blir den nekrolog den realistiska vardagen
består den romantiska övermänniskan Sakris
Kukkelman.

Kukkelman, som mödosamt stavar genom
sin »Sara Husta», är en barock karikatyr
av den Nietzschedyrkare, som var
idealgestalten i Lehtonens ungdomsverk: i
övermänniskans teaterkostym har diktaren upptäckt
dvärgen, medborgaren i verklighetens
Lilli-put. Boken om Kukkelman är också i sin art
en hänsynslös protest mot romantiken —
den vanföre, som går under därför att han
sett världen genom en sky av romantiska
fantasier, är en förvriden spegelbild av
romantikern Joel Lehtonen.

Joel Lehtonens polemik mot den
esteti-cerande och nietzscheanska romantiken bildar
också temat i romanen »Cirkusen och
helgonet» (1927). Denna skälmroman gömmer
under sin med färggranna ornament sirade
yta utomordentligt många verklighetsdrag
ur Lehtonens ungdomsliv och många rent
personliga bekännelser. Den förändring
Lehtonens livssyn genomgått framträder tydligast,
om man jämför denna bok med »Vilden»,
som till stora delar är byggd på samma
självbiografiska material som »Cirkusen och
helgonet». Också »Cirkusen och helgonet»
handlar om. en ung vildhjärna. Han växer upp som
fosterson i ett gott hem på landet, men har
ärvt faderns oroliga blod och drar som
cirkusartist ut i världen. Efter många år återvänder
han emellertid till sin fostersyster, som aldrig
glömt honom och under de ensamma åren
genom sina barmhärtighetsgärningar vunnit
en helgongloria över sitt hår. Hon heter inte
för ro skull Angelika. »Vilden» rann ut i en
undran om den ensamma övermänniskan,
konstnären, utvalt den bättre delen av vad
tillvaron bjudit honom. Nu i »Cirkusen och
helgonet» är svaret obarmhärtigt nekande.
För den mogne Lehtonen synes den stora
världen som en arena, där varje individ som
strävar att göra sig gällande får lov att
utföra sina cirkustrick. Han hatar diktens
»lindansarmöda» därför att dikten
prostituerar allt det intimaste i diktarens hjärta
och låter realiteten uppgå i en skugglik
illusion. När Sam på cirkusen sticker dolken i
sin hustru Tamaras bröst, är det i själva verket
Lehtonen som gör upp räkningen med sin
ungdoms poetiska och individualistiska
romantik. Denna uppgörelse med romantiken
sker i en roman, som Lehtonen kallar för
»en roman i gammal stil» och som är ett vir-

378

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free