Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
Fot. Almberg & Preinitz.
Min son är min. Holger
Löwen-adler som L lit her Gascoigne.
ren och kritikern Morten Bang—Stig Järrel,
något förädlad genom kärleken till Ulla
Bremer, spelad av den behagliga Gertrud
Sjunneson, var alltför schablonaktig och
gaddlös. En teaterrecension i en
Köpenhamnstidning skall väl vara visserligen
mycket fin för dem, som tidningen vill
berömma, men uppfylld av stick och snärtar
mot de icke sympatiska författarna och
skådespelarna, som haft något att göra med
pjäsen. Och här hade Rindom tillfälle att
göra något sarkastiskt och träffande skämt
med den sidan av
Köpenhamnsjournalisti-ken. Men nästan riktigt roligt hade jag i
alla fall.
En dyster, stark, kanske ej så vidare
dramatisk pjäs är det intressanta, i grått och
svart och kanske även något i rött utförda
stycket av D. H. Lawrence My Son’s my
Son. Författaren är känd för sitt ogenerade
språk, sammanhängande med naturalia och
deras folkliga benämningar, och detta
framkommer särskilt i den över hela Europa
skandalväckande romanen »Lady
Chatter-ley’s Lover». Men i det här uppförda
skådespelet under titeln Min son är min fanns
såvida jag kunde märka — man är kanske för
oskyldig — ingen cynism. Man befinner sig i
Lawrence’s hemtrakt Nottinghamshire och i
ett gruvarbetarhem, över vilket strejkhotet
ruvar. Egentligen trodde jag, att det var i
Frankrike, som matriarkatet ännu var hård-
hänt. I engelsk överklass har jag hort, att
modern i regel ej har så mycket att säga till
om, då det gäller de vuxna barnen, men i
den allvarliga familjebild, som författaren
upprullar och som på alla händer spelades så
vederhäftigt här på Blancheteatern, blev
modern till något imponerande.
Gruvarbetar-änkan Gertrude Gascoigne, spelad av Aurore
Palmgren, fick en klassisk auktoritet, så att
moderskapet gavs med myndighet i rösten,
och åthävorna hade ej det allra minsta av
teatraliskt. Hon ville hålla i sina två söner,
den svage Joseph—Stig Järrel och den
brutale men präktige Luther—Holger
Löwen-adler, som är gift med Minnie—Esther Roeck
Hansen, vilken är litet »bättre» och även av
den anledningen ses snett på av modern. Det
äkta paret lider av undermedveten kärlek
till varandra. Jo, människorna kunna trassla
till saker också i underklassen, skulle kanske
en salongspsykolog säga. Lawrence har
sympati för underklassen, det starka och
passionerade hos denna, och man har en känsla
av att han livligt skulle gilla just denne
gruvarbetare Luther, som i denna roll • ger
något obändigt och hjärtegott och får en
storhet till och med över scenen, där han
från ansikte och kropp tvättar
stenkolsdammet. Författaren hade nog också satt värde
på det underklassiga sätt på vilket Mimi
Pollak svepte schalen om sin utmärglade figur.
Det var framställningen av modern men
kanske allra främst Holger Löwenadlers spel,
som intresserade. Minnie kom tillbaka från
sitt självrådiga avvikande från hemmet, och
de två människorna, mannen och kvinnan,
öppnade sig för varandra.
Kar de Mummas revy Mitt i stån på
Blancheteatern är en idealisk sommarrevy,
och då man tänker på vårflickan Birgit
Rosengren, kan man förstå, att den också måtte
ha varit en bra vårrevy, ty hon var så frisk som
skola vi säga en daggig vit syrenklase. För
hurtigheten i dennas trevligaste och naturligaste
form stod lilla Carin Svensson. Ja, det var
damerna det. Nej, så ha vi också den
intelligenta Mimi Pollak, som förestod Madame
Cecilias salong, där enligt programmet stycket
utspelas, d. v. s. i den mån det utspelas,
säger programmet med klädsam självironi.
Det är ej ofta man ser ett så stort antal
trevliga herrar, och då de alla få gott av Kar de
Mummas intelligens, så blir man riktigt glad
åt att få tillhöra ett så trevligt kön. Mot
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
