Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett antikt godsarkiv. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Olsson
stora förläningen i Fajum, där sedan
Filadelfia växte upp, och till förvaltare tog
Apollonios, som redan nämnts, Zenon.
Om Apollonios’ nära förbindelse med
Ptolemaios Filadelfos vittnar notisen, att han
utsetts som delegat, då Berenike
bortgiftes med Antiochos. Säkerligen var det han,
som hade att överlämna den ofantliga,
berömda hemgiften »infinita auri et argenti
milia dotis nomine». Det finns antydningar
om att han störtats under efterträdaren
Ptolemaios III: romantiskt har man
utsmyckat episoden som en följd av
rivalitet med den nya drottningen. Vad vi veta
är, att Apollonios försvunnit från
skådebanan vid tiden för tronskiftet. 242/241 är
det sista år vi höra talas om honom, och en
notis 239 synes ge vid handen, att hans
gods vid hans då inträffade död »återvänt
till konungen».
Efter denna presentation av
huvudpersonerna i Zenonarkivet må här följa några
brev, som i ena eller andra hänseendet
kunna anses belysande, vartill skall
knytas de upplysningar, som äro oundgängligt
nödvändiga. Liksom i alla tiders arkivalier
är det ofta människors sämre sidor, som
komma till synes. »Var plåga har sitt skri
för sig, men hälsan tiger still» har alltid
haft sin giltighet.
Ett brev ger t. ex. en livlig föreställning
om hur det dåtida skattemaskineriet kunde
gnissla:
Hippokrates sänder Nikanor sina hälsningar.
Det är inte första gången, som du försöker att
skada mig, utan alltid ställer du till bråk med mig,
ty du tar ingen hänsyn till mig, därför att jag
är en godmodig man. Men om du också menar,
vilket inte är fallet, att 100 drachmer kunna
utkrävas av mig och icke av borgesmannen, så
borde du dock ha försyn att icke intränga i ett
främmande hem, där iag vistas, bråka med en
friboren kvinna och försegla en annans egendom,
som du inte har det ringaste att göra med. Men
vad detta beträffar, så skall Fila, husets ägarinna,
veta att hjälpa sig själv, då Hermofilos vänder
tillbaka och hon får tillfälle att uppträda emot
dig inför rätta. Och vad mig beträffar, så besvära
icke min borgesman; mig själv må du misshandla
och häkta om du kan, ty jag skall nog veta att
hjälpa mig. För övrigt bör du ha klart för dig,
att du är en eländig sälle: ju mer man tar sig
an dig, ju mer angriper du en. Och detta säger
icke endast jag, utan varenda människa i staden.
Så allmänt uppburen är du. Lev väl.
Det bör först och främst framhållas, att
originalet innehåller en mängd kraftord,
som det icke är lätt att återge på svenska:
så t. ex. betyder det ord, som här översatts
med »ställa till bråk» (grek. paroinein),
egentligen »uppträda bråkigt i drucket
tillstånd», »skälla». De närmare
omständigheterna äro icke heller riktigt klara, men det
ser ut som om Nikanor varit tjänsteman hos
räntmästaren i länet Hermofilos, med
vilken arrendatorerna hade att göra upp sina
mellanhavanden med staten. Det är då
förklarligt, att Nikanor kommit på den
tanken att indriva en skatteskuld på 100
drachmer hos Hippokrates eller dennes
borgesman och slutligen tillgriper åtgärden
att förpanta Filas egendom, i vilkens hus
Hippokrates uppehåller sig; förmodligen
har den hetlevrade Nikanor trott, att hon
var Hippokrates’ hustru. Tills vidare kan
Hippokrates räkna med att bli satt på
gäldstugan — en ytterst vanlig företeelse i
Zenonpapyrerna och andra mer eller
mindre samtidiga urkunder —■ men han vill
åtminstone ta bladet från munnen och det
gör han som synes ordentligt. I sista hand
står hans hopp till den frånvarande
Hermofilos. Allt som allt visar det lilla, brevet, hur
ringa respekt den tidens
skatteuppbörds-män åtnjöto, framför allt därför att de som
arrendatorer av skatteintäkterna frestades
till utpressningar. Parallellen med
förhållandena i Nya Testamentet gör sig själv.
Hur stor Apollonios’ diktatoriska makt
var, representerad av hans förvaltare
Zenon, får man en föreställning om genom
följande inlaga från en viss Pathiopis:
Jag besvär dig vid Apollonios’ välgång: giv
min hustru fri, som du har lovat, så att det inte
händer, att hon går under i fängelset på grund
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
