Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett antikt godsarkiv. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett antikt godsarkiv
av förtvivlan, för barnen, och så att jag kan
komma till arbete igen. Men om du i framtiden
kommer på oss med något liknande, så skola vi
inte mera försöka att omstämma dig med böner,
utan du må göra med oss som du vill. Eftersom
du ständigt hjälper alla och det inte skett
någonting ont genom dig, så hav förbarmande med mig,
när jag ber dig därom. Lev väl.
Pathiopis var egyptier, och sannolikt
har han icke själv kunnat skriva brevet
utan härför måst anlita en av de många
yrkesskrivare, som funnos överallt i det
hellenistiska Egypten. Denne skrivare har
vetat att väl lägga sina ord. Liksom man
anropade en person om hjälp vid gudarna
eller konungen, besvär här Pathiopis Zenon
»vid Apollonios’ välgång» att hjälpa sig ur
svårigheterna. Det är omöjligt att veta,
varför hustrun satts i fängelse: kanske var
mannen, som figurerar i Zenons listor på
arrendatorer, på rest med arrendet, kanske
har Zenon praktiserat att sätta sturska
underlydande i fängelse för att få dem
mjuka, alltså en form av husaga. Han har
i detta fall lyckats. Allra sist kommer
smickret: du gör inte annat än gott, och
man får hoppas, att detta hjälpt den
betryckta familjen.
I Apollonios’ hus eller snarare vid hans
hov har det gått präktigt till: där fanns
otaliga tjänare under en hovmästares
överinseende. Även för underhållningen var det
väl sörjt. Vid ett par tillfällen uppträder
i Zenonarkivet en sångerska Satyra, alltid
i samband med ett par fina linnechitoner,
som hon får utlämnade till sig. Under
Apollonios’ bortvaro tycks det ha varit si
och så med ordningen vid dennes hov.
Tjänarna hade svårt att få ut sina
tillgodohavanden, och den nämnda sångerskan
måste en gång skriva till Zenon för att få
ett löfte av Apollonios uppfyllt:
Satyra hälsar Zenon. Ehuru Apollonios givit
order om, att en klädning skulle levereras till
mig och min moder (du kan se Apollonios’ order
därom), så har det nu gått över ett år utan att
vi fått något av honom. Var därför så vänlig
och undersök saken och ge Apollonios
erforderliga upplysningar och påminn honom, så att vi
icke behöva gå utan kläder på kroppen. Se till
att du av honom får lov att privat lämna oss
sakerna. Undersök också frågan om min lön.
Jag har överhuvud taget endast fått något en
enda gång, och det var de pengar du gav order
om att lämna oss vid Demeterfesterna. Var så
god och undersök även denna sak och helst, om
det faller dig lägligt, så snart som möjligt. Må väl.
Efter vad det vill synas har Satyras
anhållan fått åsyftad verkan. När Zenon
kommit tillbaka till Alexandria, lät han
utleverera en linnechiton till Satyra och
två månader senare ytterligare en.
I det sist översatta brevet omtalas
Demeterfesterna, och detta är icke enda
gången religiösa fester förekomma nämnda
i Zenonarkivet. Under den stora
Isis-Osiris-festen drar Apollonios vid skenet av en
fackla upp till Serapistemplet med några
för ändamålet framställda offerbröd. Det
är alltså tydligt, att den praktiske,
rastlöst verksamme mannen även var en from
man, som villigt uppfyllde sina religiösa
plikter. En papyrus i Zenonarkivet ger oss
en, man kan nästan säga exempellös,
inblick i den religiösa stämningen vid mitten
av 200-talet f. Kr. Detta brev må här
avsluta den lilla axplockningen ur Zenons
godsarkiv.
Zoilus från Aspendos, som föreställts för dig
av »konungens vänner», hälsar Apollonios. Då
jag för din hälsas och din framgångs skull hos
konungen gjorde tempeltjänst åt Serapis hände
det mig, att Serapis många gånger i sömnen, ålade
mig att begiva mig till dig och meddela dig det
uppdraget att bygga ett Serapistempel och
inrätta en helig lund åt honom i hellenkvarteret i
hamnen och att en präst skulle tjänstgöra där
och offra för er på altaret. När jag sedan bad
guden Serapis om befrielse från detta uppdrag,
lät han mig falla i en svår sjukdom, så att jag var
nära döden. I bönen lovade jag då, att om han
gjorde mig frisk, så ville jag gärna påtaga mig
detta uppdrag och göra vad han befallt. Och när
jag sedan snart blev frisk igen, så kom en man
från Knidos och försökte att bygga ett
Serapistempel på stället, och han hade redan
framskaffat sten därtill. Men senare förbjöd guden ho-
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
