Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett antikt godsarkiv. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett antikt godsarkiv
snabbt och varaktigt kunde slå rot
förefintligheten av en på djupet gående
hednisk fromhet hos de stora massorna. Ett
par århundraden torde icke mycket ha
åndrat den religiösa folkstämning, om
vilket Zoilosbrevet ger oss en antydan. Det
religiösa livet är till sin natur
konservativt.
Men olikheterna äro ännu mera
påfallande. Man fäster sig framför allt vid den
olika sociala strukturen omkring Paulus
och Zoilos. Den sistnämnde vänder sig till
den rike och mäktige finansministern i
Egypten och därmed indirekt till det
egyptiska hovet, ty Serapiskulten var en
av dettas skapelser. Den förstnämnde
däremot har icke haft någon förbindelse med
sin tids hov, det romerska kejsarhovet,
om icke med någon enkel slav eller skrivare
»av kejsarens hus». Och det tempel, som
skall uppföras åt Gud, är enligt Paulus ett
tempel icke byggt med människohänder,
medan Serapis av de troende kräver
kostbara tempel av sten och en helig lund.
Avgörande är dock de båda religionernas
olika ethos. A ena sidan en krass
verkreligion, ett förhållande mellan guden och hans
tjänare som mellan en människa och en
fetisch, å andra sidan evangeliet predikat
för de fattige och för intet. Utan att därför
på något sätt vilja idealisera ur
kristendomen kan man med en viss rätt framställa
grundtanken i Zoilosbrevet i verkningsfull
kontrast till den urkristna propagandan,
när den är som bäst, t. ex. hos en
Paulus.
Betydelsen av sådana dokument, som
dem vi här framlagt, ligger icke minst
däri, att de äro verkliga original utan
några som helst spår av litterär eller
officiell påverkan, medan den sparsamma
litteraturen om de religiösa förhållandena i
Orienten huvudsakligen utgöres av
teologisk spekulation eller präst visdom. Alla
vittnesbörd om det omedelbart upplevda bli
oss därför desto mer välkomna. Det är också
detta som gör, att man, som här skett,
kan ägna dessa dokument någon
uppmärksamhet: i och för sig ha de icke något
litterärt värde. Ingen av dem, som skrev
de urkunder, vilka Zenon omsorgsfullt lade
på hög i sitt arkiv i Filadelfia för över
2 ooo år sedan, hade en tanke på att de
skulle läsas eller analyseras av kommande
släkten: däri ligger deras förnämsta charm
och deras omisskännliga sanningsvärde.
Man skrev som en närvarande vän talar
till en vän, som det heter i definitionen
på ett brev i den grekiska brevställare från
200-talet, som går under Proklos’ namn.
28—Ord och Bild, 46 :e årg.
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
