Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Skogsmannens dröm. Av Joel Lehtonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsmannens dröm
len . . . tittar på de glidande, bolmande
molnen och väntar på den sköna solen. Och
då får ögonen, svarta och förfärande stora
av sjukdomens eld, en besynnerlig,
flammande glöd — en obetvinglig glöd.
Samtidigt blossar kindknotorna i det hopsjunkna,
avtärda ansiktet upp av en inre brand.
Judas har lungsot, en lungsot som
obevekligt ska föra honom i graven och göra det
snart, det vet han själv mycket väl. Det är
inte många dagar han har kvar att leva. De
kommer knappast att ha tid att släpa honom
till fängelset . . . fast han för sin del redan
börjar bli böjd för att låta sig föras dit. Ja,
han tänker sända bud till länsmannen var
han håller hus: nu får de komma och ta
honom ... nu tänker han ge sig. Ge sig
godvilligt. Ge sig som sin egen herre.
Hur har Judas ändrat gestalt på det
viset? Hur ser han så ömklig ut, han är ju
som en docka mot det han var förr: en
trasdocka vid sidan av ett bredskuldrat och
högbröstat skogstroll. Hur kom en sådan
sjukdom på honom?
Vem kan veta, hur och varifrån
sjukdomarna kommer. Judas erinrar sig nog,
att han förr i världen var så våldsam i
rörelserna, att han mycket väl kunnat riva
ett gapande sår i lungorna på sig, då han
ensam lyfte sin häst upp ur en vak eller
ryckte lös en sten, som bort bändas upp
med hela fem mans kraft och ensam bar
den till stenhögen vid åkeriaggen. Men han
vet också att det är den sista
rymmarfär-den som fått sjukdomen att bryta fram ur
det fördolda och bragt den att rasa med
hela sin kraft. Det är inte svårt att
begripa: nästan oräkneliga nätter under de tre
sista kvartalen har han legat ute i skogarna,
i drivorna, i snöslagg, på den våta marken
eller i en oskyddad båt medan han dolt
sig för de snokande poliserna. Det var det
livet som fick den lurande sjukdomen att
bryta ut, sjukdomen som han smittat sig
ner med under sina strövtåg i byarna redan
länge innan det där såret i lungorna revs upp.
Alltså är länsmannen och poliserna och
hela världen skyldiga till att sjukdomen
slutligen bröt ut i sin fulla kraft; skyldiga
till att han måste leva på det här viset
ute i den yttersta obygden, stryka
omkring som ett fredlöst odjur i skogarna.
Två gånger tidigare har Judas fått böta
för brännvinsbränning och lönnkrögeri. Nu
hade man satt honom i häkte för återfall
i samma brott. Han gick inte i häkte. Han
flydde från sitt hem ut i den yttersta
obygden. Varför gjorde han det? Trodde han,
att han slutligen skulle undgå kronans
griparmar?
Nehej, så enfaldig var han inte. Kronan
skulle få tag i honom, det trodde han nog.
Han visste mycket väl, den två gånger
böt-fällde, vad kronan gick och gällde för: den
kunde alltid skoningslöst ta det den
bestämt sig för att ta. Han kände nog
kronans makt, och han begrep att han
slutligen måste gå i häkte, eftersom kronan
dömt honom till det.
Men ännu gav han sig inte!
Inte förrän hans tid var inne!
Ännu ville han spjärna mot udden . . .
för att det roade honom!
Då poliserna i våras kom till hans stuga
för att ta honom och han lyckades slinka
dem ur händerna och rymma till skogs för
att samma väg löpa hit ut i obygden, då
stannade han på det höga berget bakom
sin ria svängde med armarna åt förföljarna
och skrek:
»Va? Ska ni kasta mig i fängelse, så där
utan vidare! Ni ska veta att jag gårifängelse
när det lyster mig. Nu gör jag det inte . . .
och ni ska veta det. Men när min tid är
inne, då kommer jag självmant . . . men
ännu gör jag det inte. Ni får vänta: jag
kommer när jag vill!» Så lunkade han till
skogs och försvann.
Ända från den dagen har Judas hållit
sig dold ute i obygden. Och medan han
gjorde det, under eländiga förhållanden och
uselt klädd, fick han galopperande lungsot.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
