Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Skogsmannens dröm. Av Joel Lehtonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel Lehtonen
Men nu är han nästan färdig att ge sig.
Nu har han trotsat tillräckligt. Spjärnat
tillräckligt mot udden.
Ja: till priset av sin egen död tror han
sig ha fått poliserna och länsmannen och
hela världen övertygade om, att han lydde
bara om han ville göra det.
Nu håller han alltid till på gårdsplanen
utanför sin ödemarkslya, han går
ingenstans därifrån. Han sänder bud till
länsmannen . . . väntar på poliserna . . . och
väntar smått på döden också.
Som en segrare väntar han på att världen
ska kasta sig över honom, världen som nu
ska krossa honom. Som en segrare väntar
han på döden, som ska göra honom till
mull . . . och ännu mindre än mull: till
multnat stoft, till ingenting. Som en
segrare, storordig och hånfull, fast han är så
eländig: avmagrad, förkrympt och tillplattad.
— Se på hans ögon! Nu flammar de till
igen på ett besynnerligt vis, de stora, svarta
ögonen — i det avtärda, gula ansiktet. De
flammar av jubel: han har segrat!
Judas Käkriäinen tänker inte på, hur det
ska gå med honom sedan, då han är död.
Sådant tänker han inte på, skogsmannen,
fribytaren . . . nej, han tänker på livet:
hur han slutligen övervunnit det bittra och
hatade livet ... så bittert det kan vara för
en fattig man, ett ödets styvbarn.
Det vet alla som någon gång hört hans
namn, att han har en stor familj, barn vid
barn, att en bekymmerbringare kommit
efter den andra; och det bekymret har han
inte klagat över annat än mycket sällan,
han älskar sina barn och är stolt över deras
myckenhet.
Han har inte haft något slags fadersarv
att försörja familjen med, den har han
verkligen fått livnära själv.
Det finns folk som kallar honom håglös
och lat. Och kanske har de rätt . . .
kanske har han verkligen tappat sugen
under de alltid ökade familjebekymren . . .
och slutligen mist sisun.
Men ändå finns det en sak, som ingen
någonsin kunnat klandra honom för:
aldrig har han bettlat och tiggt de rika och
kommunen om hjälp för de sina eller sig
själv! Det är mången som gör på det viset:
då familjen ökas börja de strax med tomma
säckar i händerna gå omkring hos
knö-sarna i socknen och klaga sin nöd.
På det viset betedde sig inte Judas
Käkriäinen. Aldrig kröp och krälade han för
de rika bönderna . . . annat än kanske då
det gällde småsaker . . . och för ros skull,
kanske för att låna en kappe säd eller en
sedel, som han betalade tillbaka . . .
betalade så snart han kunde göra det för
barnens och sin egen hunger. Varför har han
varit sådan? Lönlöst att fråga det: han är
den han är.
Och skulle han ha tiggt kommunen om
fattighjälp? Kommunen och världen
föraktar han kanske ännu djupare än bönderna,
föraktar dem så, att han måste spotta när
han tänker på dem . . . spotta blod. Och
varför föraktar han då kommunen, som för
honom är hela världen? Därför att den
världen i hans tycke, och det har han rätt i,
är ännu mycket starkare än de enskilda.
Och det är de starka han vill spjärna emot.
Sådan är han.
Nej, han har inte bettlat och tiggt, hellre
har de gått klädda i trasor och lidit brist,
han och familjen . . . och han har inte
skämts för sina trasor och sin brödlöshet,
eftersom han klarat sig utan att tigga
någon om hjälp.
Och han hade väl nöjt sig med att leva
hela livet ut trasig och brödlös, eftersom han
inte orkade skaffa sig någonting bättre
genom vanligt arbete. Men så råkade han göra
en upptäckt som gav honom bättre dagar.
Han började sälja och bränna brännvin;
och det är just det som gör Judas till en
segrare även i denna stund.
Han välsignar brännvinet, som han inte
dricker själv och inte har något behov av.
Brännvinet, som han inte sålt och bränt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
