- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
532

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Y r:vi ö

Hirn

växte upp. Men huru litet man än på
lekplatserna vid Wasa trivialskola må ha
frågat efter fädernas ställning och
förmögenhet, så måste det dock ha givits
tillfällen då han jämförde sina torftiga kläder
med de förmögna kamraternas
dräktskick, och därmed påmindes om att han
icke hörde till de lyckligt lottade i
samhället. Under vistelsen i Åbo, vid akademin
och i hemmen hos den fattige studentens
patroner, gjorde sig detta slags
påminnelser naturligtvis ännu starkare gällande.
De lade band på hans frimodighet så snart
han fann sig försatt i en främmande
omgivning. Han, som med hövdingalater
härskade i kretsen av sina trogna, förmådde
icke övervinna sin skygghet i nya sällskap;
och han kunde på ett oförnuftigt och honom
ovärdigt sätt låta sig beklämmas, uppretas
eller bländas av yttre tecken på glans eller
storhet. Hans pojkaktiga attentat mot
alltför pråligt klädda män äro i det
avseendet lika betecknande som den ett grand
provinsiella beundran, med vilken han i
Nadeschda och i Jenny skildrat livet i den
stora världen. Och för att återkomma till
vad som i detta sammanhang närmast bör
uppmärksammas ■— de förödmjukelser han
under uppväxtåren genomgått måste ha
övat sitt inflytande på Runebergs
umgängessätt under student- och
magisteråren i Åbo. Strömborgs berättelser, som
uppenbarligen stödja sig på meddelanden
av fru Runeberg, äro i denna punkt
alldeles oförtydbara. Han framhåller att
skalden, trots det han som
amatörskådespelare visade prov på stor säkerhet, i
motsats därtill var förlägen och tafatt så
snart han lämnade scenen. Och han säger
vidare att »damerna påstås ha haft mycken
respekt för att närma sig den långa, magra
och något skygga studenten med det djupt
allvarliga utseendet och den vanligen
urvuxna, med modets former föga
överensstämmande dräkten, ur vilken fötter och
händer stucko långt fram».

I allt detta måste det ha inträtt en viss
förändring när Runeberg, i Pargas åren
1827—1828, vistades i den Tengströmska
familjekretsen, och småningom allt bättre
och bättre lärde känna den unga flicka,
som skulle komma att bli hans hustru.
Man kan icke föreställa sig annat än att
han under denna tid icke var alldeles
likgiltig för det intryck hans kostymering
väckte. I själva verket kan man ur fru
Runebergs anteckningar inhämta, att han
för fästmanssommaren — detta uttryck
torde nog kunna användas, trots det att
den officiella trolovningen mellan Fredrika
Tengström och skalden ingicks först i
december 1828 — i Åbo hade försett sig
med en ny dräkt, som skarpt måste ha
stuckit av från den utrustning i vilken han
tidigare uppträtt. Hans hustru erinrade sig
ännu på sin ålderdom att han då var klädd
i ljusgrön röck och ljusgrå benkläder samt
i en vit hatt av silkesplysch »och att hon i
anledning av den ljusgröna rocken sagt
att han gick klädd i ett spenatblad».

Långt viktigare än det slags förändringar
i uppenbarelsen, som kunna åstadkommas
med skräddarens hjälp, var naturligtvis
den utveckling Runeberg undergick i sin
individuella och sociala personlighet, och
framför allt i det »jag», som riktade sig
utåt i umgänget med människor. Med
hänsyn härtill var det för honom ovärderligt
att bli placerad, såsom han blev det för
hela sitt återstående liv, i den stora
Tengströmska släkten. Hos den fattige magistern,
f. d. informator i några enkla landshem,
fanns det helt visst många ojämnheter att
bortarbeta i uppträdandet. Och för en
sådan uppgift kunde väl ingen vara bättre
skickad än den unga kvinna, som
visserligen med hängiven beundran såg upp till
honom, men som även, på grund av den
högre hemkultur hon fått mottaga, i några
stycken hade ett försteg framom honom.

Vid denna punkt är det emellertid
nödvändigt att göra en liten reservation. Huru

532

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free