Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrjö Hirn
år då slaganfallet inträffade), har sålunda
i en noggrann undersökning, publicerad år
1927, gjort gällande att Runeberg icke hade
så kullrigt bröst som på statyn; att han i
verkligheten var något magrare, på grund
varav hans längd bättre gjorde sig
gällande; och att hans näsa var spetsigare,
och benen smalare, än skulptören framställt
dem på monumentet.
Inför sådana uttalanden mister man
tillliten till alla porträtt i vilka det personliga,
konstnärliga elementet gör sig gällande. Och
det bör tyvärr medgivas, att man ej heller
blir uppmuntrad vid den första
bekantskapen med den art bilder, som ur det
realistiska likhetskravets synpunkt borde vara
så mycket pålitligare än tavlorna och
statyerna. T. o. m. på fotografierna möter man
ansikten, som synas alldeles oförenliga med
de samtida beskrivningarna om huru
skalden i verkligheten sett ut. Och något som
är ännu mer förbryllande, man får ett
intryck av att en del fotografier direkt
motsäga det vittnesbörd, som avgives av några
andra. Dessa motsägelser visa sig
emeller-lertid ha varit skenbara, om fotografierna
placeras in i sin rätta, kronologiska
ordningsföljd.
De tomma, uttryckslösa bilderna (sådana
som den Philipsenska fotografin och
litografin efter den spårlöst försvunna
daguerre typi, som togs i Stockholm år 1851)
stamma från den tid, då delinkventerna
voro tvungna att långa stunder sitta orörliga
framför apparaterna —• och Runeberg var
sannolikt en dålig sittare. Att Lihrs och
Ottelins fotografier låta oss se så mycket
mer av en levande människa, beror väl icke
minst på att teknikens framsteg
möjliggjort så mycket kortare expositionstider.1
Och när man tyckt sig finna att de
sistnämnda fotografierna stå i motsägelse till
1 Av ett brev från fru Runeberg inhämtar
man, att fotografen Ottelin år 1863 tog sina
porträtt på den för dåvarande förhållanden korta
tiden av sex sekunder.
porträtt, som samtidigt tagits av andra
fotografer, så har detta missförstånd — ty
ett missförstånd är det här fråga om —
haft sin orsak i en felaktig datering av
bilderna d. v. s. i det att Strömborg (i de äldre
upplagorna av sin Vägledning för
besökande i Runebergs hem) och Meinander
(i sin uppsats om Porträtt av J.L.Runeberg)
trott att några porträtt från sommaren 1863
skulle ha förskrivit sig från åren 1860 och
1861.
Efter det en riktig datering
åstadkommits finner man att olika bilder från samma
år ingalunda motsäga, utan tvärtom
bekräfta varann. Och man tycker sig ur
raden av porträtt kunna utläsa en
utvecklingsprocess under vilken en ny typ, med ett
sammanträngt huvud och starkt
framträdande käkparti, varit på väg att forma sig
vid den inbrytande sextioårsåldern. Att
det gradvisa framträdandet av detta
ålderdomsansikte icke allmänt observerats,
kan helt naturligt förklaras med
hänvisning dels till bildernas oriktiga datering,
dels till det faktum att bildserien plötsligt
avbrytes år 1863, och att man efter detta
datum endast fått att göra med porträtt
av en gammal gubbe, hos vilken det långa,
böljande skägget döljer de nedre partierna
av ansiktet och förvanskar intrycket av
huvudets proportioner.
De bilder, på vilka Runeberg framställes
som invalid, leda alla sitt ursprung från
någon av de tio fotografier, dem skaldens
yngste son, Fredrik, i augusti 1875 tagit
av sin fader. Nio av plåtarna stannade i
dr Fredrik Runebergs ägo, och
överlämnades våren 1924 av hans änka till Svenska
litteratursällskapets Runebergsbibliotek.
Den tionde plåten däremot, som ansågs
mest lyckad, hade år 1875 försålts till
bokhandlaren G. W. Edlund, som lät
fotografer såväl i Sverige som i Finland
förfärdiga avtryck efter densamma. Fotografin
kopierades även av porträttmålaren B.
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
