Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ester Almqvist. 1869—1934. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
kom åter på kritikens tunga. Man frågar sig
emellertid, vilka nya impulser, som nått
henne, sedan hon lämnat Stockholm, och
särskilt vad de båda sydländska resorna
betytt. Samarbetet med Agnes Wieslander,
landskapsmålarinnan med det fina
koloristiska sinnet, har säkerligen icke varit utan
betydelse för de första skåneårens måleri.
Den långa italiaresan 1921—22, då Böhmen,
Istrien och slutligen Italiens konststäder
besöktes, ledde i första hand som nämnts till
upptäckandet av alperna, varjämte i de
italienska hamnstäderna hågen för en välkänd
motivkrets väcktes till nytt liv. Men därtill
ha givetvis museibesöken i de norditalienska
konststäderna, främst Florens och Venedig,
inneburit upplevelser av stora mått. Här hos
renässansens och barockens mästare fanns
just den monumentala och intensiva
tolkning av människor i rörelse, som efterhand
blev Ester Almqvists stora tema. Särskilt
tänker man då på Tintoretto, till vilken tan-
ken gärna förs, då man står inför ett motiv
som Potatisplockerskor av 1924. Hos
Tintoretto och hans krets fanns också den glöd
under dämpade färger, som präglar
Ljungbackarna i Gre vie.
Den andra sydländska resan, som räckte
från 3 april till 15 juli 1925, gick över Paris
till Biarritz och Sydfrankrike. Några säkra
motiv från denna resa känner jag icke.
Vad den direkta kontakten med modernt
franskt måleri måste ha inneburit, behöver
knappast nämnas. Men dessutom måste Ester
Almqvist ha känt sig besläktad med fransk
romantik och realism. Det finns i hennes
måleri åtskilliga drag av Delacroix, Millet
och Daumier.
Men det måste samtidigt betonas, att en
resas museibesök icke var Ester Almqvists
enda sätt att göra konsthistoriska studier.
Utställningar i Norden och framför allt
tillgänglig konstlitteratur hade givit henne
ett underlag av stor vidd.
558
En konventikel. Bläckteckning. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
