- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
559

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ester Almqvist. 1869—1934. Av Nils Gösta Sandblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ester Almqvist

Från och med 1927 blir den dramatiska
arbetarskildringen Ester Almqvists
huvudtema. Särskilt hämtar hon sina motiv från
två ställen, blekingestaden Ronneby och den
sydfranska hamnstaden Sanary.

Ronneby upptäckte Ester Almqvist under
en genomresa 1927: »En av mina
uppehållsorter var Ronneby som till den grad tjusade
till mig, att jag återvänder dit i början av
nästa vecka. Där finns vad jag just nu mest
av allt behöver, bad, vidare
kommunikationer pr buss och båt som för mig till en redd
med lastskutor, muddrar, arbetsfolk i
verksamhet, fiskargummor i deras tidlösa dräkt,
med ett ord allt vad jag just nu vill göra.»
Två månader stannar Ester Almqvist i
Ronneby. Hon gör skisser av livet inne vid
Fisktorget med dess myller av fiskargummor.
Hon Ser båtar lägga till och lägga ut, tömmas
och lastas med varor och folk, hon ser fiskare
arbeta och vänta på brygga och kaj, och hon
följer de till bristningsgränsen fyllda
sniporna på deras väg ut genom ån tills hon ser
dem försvinna genom åmynningen i
solnedgången. Hon återvänder sommaren 1929
för nya studie« och fullföljer motivkretsen
vid de skånska fiskelägena, särskilt
Skeppar-kroken vid Skälderviken. Över
fiskarbefolkningens strävsamma liv utgör detta Ester
Almqvists måleri ett bestående monument.

Under sydländsk sol tog Ester Almqvist
upp liknande motiv i Sanary vid
franskitalienska rivieran, som blev huvudanhalten
under den tredje resan till Södern, som
företogs våren 1928. Routen var Lübeck, Genua,
Nervi, Mentone, Marseille, Sénas, Bagnol,
Sanary, Avignon, Paris, Dunkerque. Vistelsen
i Sanary karakteriserar målarinnan som sin
islossning, och skisserna vittna om inspirerat
arbete av okuvlig intensitet. På gatan
utanför hotellet fann hon genast det första
motivet, energiska franskitalienska gatuarbetare,
och ur studierna framgingo efterhand två
oljemålningar, den stora blonda Gatuarbetare,
Sanary, och den i färgackordet mera dämpade
Trottoarcaféet, Sanary. Från sin egen gata
ger hon sig ner till brygga och hamn med
fiskare och båtkarlar, hon studerar det
rörliga folklivet på torget, och hon tecknar
tvät-terskor i olika versioner. »Vet du, att
spårvagnen till La Seyne stannar 20 minuter
utanför den kommunala tvättbassängen?
Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan
lycka.» På kvällarna ser hon de lediga
arbetarna syssla med bollspel: »Men nu skall

jag ta itu med Les joueurs aux boules, det
blir roligare, ty där har jag massor av studier.»

Efter Sanaryresan blev Vittsjö höstens
arbetsplats. Här förbereddes den utställning,
som hölls våren 1929 på Malmö museum.
Det ligger något heroiskt över hennes
uttalande, att hon känner sig som Dürer
»in-wendig voller Figur» och tillägger: »En
känsla av att skynda innan kvällen kommer
ligger ständigt efter mig.» — »Minns du M.
Manus, som sålde musslor på trottoaren i
Sanary, klädd i vit segeldräkt, med en skön
nejlika i knapphålet. Jag tror inte jag blev
förd till Sanary och likaså till Ronneby
förra året, utan min försky lian, för att jag
nu skall ligga och dö i öknen.»

En stor del av Ronneby- och
Sanaryma-terialet var genomarbetat redan vid
Malmöutställningen 1929, och dessutom hade
tillkommit en serie nya Vittsjömotiv, men ur
de olika motivkretsarna utkristalliserades
dessutom efterhand en och annan
sammanfattande storformatig duk av monumentalt
kynne.

Samtidigt döko nya motiv upp, inspirerade
i Lund och Skepparkroken. De resulterade
deis i teckningar och akvareller, framför allt
svartkritteckningar, dels i oljemålningar som
Brobygget, utställd å Skånes konstförening
1930, Plankbärare och Reginabiografen i
Lund, 1931, Käringmöte 1932. Våren 1934
anordnade Ester Almqvist som nämnts,
starkt understödd av en rad
konstnärsvänner, Ninnan Santesson, Vera Nilsson, Tora
Holmström och andra, en liten men
uppmärksammad utställning hos Färg och Form i
Stockholm.

I dessa års produktion utgöra
Sanary-bilderna det festliga inslaget.
Sanarvteck-ningarna äro i regel gjorda i tusch eller bläck
och i det förra fallet ofta lätt akvarellerade.
Bakom var och en av dem ligger förarbeten,
serier av blyertsstudier på platsen,
detaljskisser, separata bakgrundsakvareller,
kompositionsskisser. I det slutgiltiga bladet är
allt avklarat, allt oväsentligt borta, balansen
fullkomlig. Men de få penndragen och
färgklickarna bibehålla likväl det första utkastets
lätta elegans och fånga trots
genomarbetningen rörelsens ögonblicklighet och
solskenets flyende spel. I hela sin
allmängiltighet kunna dessa teckningar därigenom
åskådliggöra miljöns speciella karaktär. Den blonda
koloriten och handens lätthet gör dem soligt
sydländska. Även till oljan har Ester Alm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free