Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ester Almqvist. 1869—1934. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
nens motiv från de finska väckelserörelsernas
miljö.
Konsekvensen av denna inställning till
motiven blir, att Ester Almqvist i några fall
också gör bibelparafraser. En sådan är Noaks
tackoffer som Hedemann-Gade med rätta
kallat hjärtpunkten i Ester Almqvists konst
— en dramatisk figurgrupp sedd mot en
alpsilhuett. Det är emellertid av intresse, att
denna bild har ett direkt samband med
Ronneby tiden och dess arbete. Den är
nämligen en ombildning av en allmogeväggmålning,
som finns på en bondgård nära Ronneby.
(Påpekat för förf. av fil. kand. Henry Villgrund.)
Besläktade med dessa motiv äro de sista
årens fantasihästar, en rad kolteckningar samt
oljemålningen Spökhästarna av 1929, som
hon hängde på en hedersplats på
Malmöutställningen detta år. Redan tidigare har
Ester Almqvist sökt låta den skånska
terrängens vågor flyta samman med böjda hästhalsars
rytm. Nu går hon även hästarna närmare in
på livet. Då de växa upp ur mark och dammoln
med långa fantastiska halsar, bli de som Hills
paleolitiska hjortar symboler för tillvarons
innersta liv. Deras gnäggning blir människans
ångestskri mot rymden.
Det ständigt starkare kravet blir således
för Ester Almqvist att i hela dess rikedom
och djup finna den innersta rytmen i
naturens och människornas strävan och lyfta den
till konstnärlig klarhet. Hennes utgångspunkt
är verkligheten, och det är naturligt, att hon
genom hela sitt liv för med sig arvet från
Konstnärsförbundet och naturalismen: hon
behöver valörerna, landskapets djupverkan
och figurernas plasticitet. Då hon efterhand
finner, att den rytm hon söker intensivast
tecknar sig i arbetet, särskilt kroppsarbetet
på åkerfält, vid byggen och fabriker, i
hamnar och på bryggor, blir hennes konst social i
ordets vidaste mening: »Det ligger något
monumentalt över ett par arbetsbyxors
veck, en arbetskjols fall . . . följande kroppens
linjer som ett draperi, tid- och modelöst.»
Det är en mäktig ström i konstens historia,
som man kommer att gripa tillbaka till,
när man söker efter parallellerna till detta
måleri; här ha nämnts Tintoretto, Daumier
och Millet, van Gogh, Munch, Sallinen,
Sandels. Från Munch kan man över Sörensen
följa linjen vidare till ungt norskt
proletärmåleri och dess svenska motsvarigheter.
Dessa samband åt olika håll vittna samtidigt
om det universella och det personliga i Ester
Almqvists konst. Distansen är kanske för kort
för att ställa den på dess plats ur
kvalitetssynpunkt. Syftet med föreliggande uppsats
har icke heller varit värdesättningens. Den
har i stället velat antyda bakgrunden för
Ester Almqvists konstnärliga utveckling.
Men konsekvensen och intensiteten i Ester
Almqvists skapande borgar också för verket.
Tre hästar. Svartkritteckning. Efter 19 2 9.
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
