Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från ett hörn av Stor-Norrland. Journalistiska intryck. Av Wilhelm Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från ett hörn av Stor -Norrland
Baggb ole gamla sågverk. Efter en målning av O. H ögstadius.
sextio år sedan, om ej naturlig föryngring i
rattan tid inträtt och tillika sågverken
kunnat nedskriva sina krav på timrets
dimensioner. I den mån föryngring saknas
och nedskrivningen ej längre kan
fortsättas, skymtar spöket på nytt. »Om också
alla de sedan 1600-talet gjorda profetiorna
om skogens snara undergång hittills kommit
på skam, så är detta intet skäl för att tro
att brist på för industrien användbart eller
önskvärt virke aldrig kan uppstå.»
Men situationen får en tredje aspekt, när
den sociala och biologiska omvårdnaden
sammanställes med den ekonomiska. Om
icke de svenska virkesexportörerna
uppfånga högkonjunkturernas vind, skola andra
länders göra det så mycket mer. Det har
då legat de stornorrländska företagarna,
och icke minst de här förut nämnda, om
hjärtat att förebygga en osund konkurrens
genom organisationer och avtal inom och
utom landet, som i princip rädda den
uthålliga driften. Den Svenska trävaru-
exportföreningen, som snart är ett
halvsekel gammal, proklamerade en gång i mer
allmänna ordalag bolagens samverkan för
»industriens tidsenliga utveckling och god
skogsvård». Det stramare läget under
efterkrigstiden har föranlett strängare och
slut-nare gemenskap. Den framträder icke
blott i den märkliga trustbildning för
enhetlighet i försäljning och inköp — det
Svenska cellulosabolaget — som ovan
blivit omtalad, utan också i
ransoneringsavtal med andra virkesexporterande länder
vid och bortom Östersjön.
Som producent av järnet, den svenska
historiens första världsartikel, var det
spirande Stornorrland fordom ett bihang till
Bergslagen. Som främste bärare av
trä-och massaproduktionen, vilken vi nu på
nytt ha att tacka för i det närmaste
Sveriges halva export, drar det, efter
Ludvig Nordströms uttryck, Lillsverige på
släp efter sig. Det vore rimligt, om den
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
