Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dikter. Av Henriette Roland Holst-Van der Schalk. Översatta av Martha A. Muusses - Den stora sorgens träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henriette Roland Hols t-V an der S c h al k
Vår väntan likne ej de sladdersjukas,
som pratar mycket om sitt framtidsmål,
men under tiden liksom tomma svampar
glupskt dricker sig ett rus ur livets skål.
Den äge lugnets kraft hos dem som ändrar
sig själva och sitt liv i väntans tid,
hos dem som icke väntar med att vakna
tills ett basunrop kallar dem till strid.
Hos dem, för vilka dagen, timmen, stunden
alltid bär evighetens spår,
som tysta håller vakt vid lägerelden
redo när deras timme slår.
Ur: Mellan tid och evighet.
I. Ut det inre riket. XIV.
DEN STORA SORGENS TRÄD
Det står ett träd vid livets branta sluttning,
där glädjens blommor icke kan slå rot —
ensamt, med toppen höjd bland tankens skyar,
tårarnas källa porlar vid dess fot.
Mellan dess grenar lyser inga stjärnor
med klara ögon ifrån himlen ned.
En klagan susar i dess mörka krona:
det är den stora sorgens höga träd.
Pilgrimer känner hur en skugga faller
på stigen, där de på sin vandring går,
de ryser till och nästan alla vänder,
uppfyllda av en skräck de ej förstår.
Ack, de skall undergivet böja knäna
för falska, blinda läror mången gång,
ty deras rädda själar var för svaga
att fatta meningen i trädets sång.
Eller, de lever sen försagda, fega
ett tomt och torrt och drömlöst liv till slut.
För dem som skyr den stora sorgens skugga
slår heller ej den stora längtan ut.
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
