Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från den internationella bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den internationella bokmarknaden
JONATHAN SWIFT
När en ny biografi över Jonathan Swift
dyker upp på bokhandelsdisken, ler man
kanske ett igenkännande leende, men man
förvånas knappast. Ty även om det har
skrivits mycket om Swift — och under de
senaste fem åren ha minst fem böcker om
honom lämnat trycket — förstår man, att
hans problematiska och exceptionella gestalt
erbjuder ett stoff, som väl aldrig kan bli riktigt
slutbehandlat och därför ständigt förmår
stimulera intresset. Inte två av den excentriske
mannens många biografer ha råkat komma
fram till samma konklusioner, vilket väl måste
betyda, att ingen av dem ännu lyckats
finna den slutgiltiga lösningen på problemet.
Det är då naturligt, att varje seriöst och
förnuftigt tillskott till denna litteratur om en
av världslitteraturens största paradoxer har
sitt existensberättigande. Det finns alltid
någon ny sida som kan belysas i detta
mångtydiga, motsägelsefulla väsen, som hette
Jonathan Swift. I den nu senast utgivna
biografien, som författats av Bertram
Newman, finner man visserligen ingen briljant
och överraskande uppslagsrikedom, men
författarens domar äro objektivt sansade och de
komma troligen med sin precisa
argumentering, sin grundliga lärdom att stå sig även i
framtiden.
Särskilt värdefull är denna insiktsfulla bok
i skildringen av Londonvistelsen, då Swift,
befriad från den deprimerande sjukdomen,
roade sig tappert och tillfredsställde sin
ärelystnad i politikernas och, varför inte, även
i kvinnornas värld. Om denne sällskaplige
människohatare (att observera: det var nästan
aldrig människorna utan det mera fristående
»människosläktet» Swift ägnade sin frenetiska
avsky), om denne irreligiöse kyrkoman
skriver Newman: »Det fanns drag i Swifts
karaktär, som man hade väntat skulle ha
paralyserat hans vilja eller också drivit honom i
kloster. Men de åstadkommo precis motsatt
verkan.» Newmans bok är som sagt ingen
fullt tillfredsställande biografi, den säger icke
sista ordet, och därmed är också sagt, att
författaren, liksom de många föregångarna,
inte lyckats göra gestalten full rättvisa. Men
ett slutgiltigt omdöme har ju Jonathan Swift
själv omöjliggjort. (Allen and Unwin.)
H. G. WELLS
Det har sagts om H. G. Wells — och det
har sagts av många — att han aldrig kommer
att räknas till de stora författarna. Detta är
ett omdöme, som för det första kommit att
fällas något väl tidigt (Wells meddelade
nämligen förra året i »The Listener», att han inte
kommer att sluta sin jordiska verksamhet
förrän 1963, då han har för avsikt att avlida
på Paddingtons sjukhus). Och är det förresten
inte litet otacksamt gjort att småaktigt börja
estetiskt väga en författare, vars böcker i
alla fall både roat och intresserat oss? De
bli aldrig riktigt bra romaner, dessa böcker,
det är sant, men de berätta — jag tänker då
närmast på den tidigare produktionen —
om spännande, fantastiska resor till månen,
om hårresande invasioner från planeten Mars,
om upplevelser bland stjärnor och kometer,
allt relaterat i en vetenskapligt romantisk
berättarstil, som i sin oansvariga rörelsefrihet
nog måste betecknas som mycket god
fabuleringskonst.
Men Wells själv har i längden inte kunnat
nöja sig med att endast roa sina läsare. Man
får detta bland annat klart för sig, när man
läser hans senaste bok, »Star-Begotten», och
sedan jämför den med exempelvis den
tidigare skrivna »The War of the Worlds», som
tillhör samma genre av äventyrsberättelse
med kosmiskt perspektiv: de handla båda om en
invasion från Mars. Det ligger mellan dessa
två böcker många år, under vilka Wells
bland annat skrivit flera vanliga normala
samtidsromaner, men det är ändå påfallande,
hur stor förändringen blivit. Det moraliska
och sociologiska intresset har kommit till och
gjort denna senaste vetenskapliga utopi till
en bok med allvarlig grundton, där de
octo-pusliknande monster, som uppträtt i den
ti-tigare volymen, försvunnit och lämnat plats
för mänskligare påhitt. »Star-Begotten» är med
sin i grund och botten orubbliga tro på ett
bättre människosläkte en sympatisk bok, en
lång och levande konversation om det djupt
borrande problemet om människans
möjligheter till förnyelse. (Chatto and Windus.)
PA UL BOURGET
Det finns en synpunkt, som mig veterligen
ännu ingen kritiker framfört beträffande för-
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
