Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Roger Martin du Gard. Nobelpristagare. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr en
tarvlig nyfikenhet föra en puttrande
potentiell tillvaro i den flimrande
middagssolen. Där tiden står stilla flyter också
dräggen av det mänskliga begärlivet upp
till ytan. Det är underförstått att dessa
»människor» äro väljare. På den vägen
kan man säga att Vieille France är en
politisk satir. Tror Martin du Gard på
någon ljusare framtid, så knyter han
den i varje fall icke till agrar- eller
borgarklassen. Ett par bondfarser, Le testament
du père Leleu (1920) och La gonfle (1928),
mästerliga småsaker, understryka
ytterligare hans antagonism mot bönderna.
Till det borgerliga familjeproblemet
återkommer författaren i tragedien Un taciturne,
under titeln Därom tiger munnen uppförd i
Stockholm för något år sedan. Dess ämne
är ytterligt djärvt. Isabelle, som är
bisexuell, älskar först sin äldre bror Thierry,
ledare för ett industriföretag där också
hon arbetar, men blir liksom Thierry, och
av naturligare skäl, förälskad i Joe, en
begåvad grabb med framåtanda av ljuvligt
svepande slag och oförmögen såväl till
reflektion som baktankar. Isabelle är också
föremål för cynikern Armands hemliga
passion och Wandas maskulint betonade,
agressiva kärlekshunger. Det finns saker
som man inte talar om på grund av en
hemlig överenskommelse, andra som
förtigas för att språkmekanismen nekar att
tillhandahålla ord. Man är, som det heter,
hämmad. När hämningen äntligen bryts
och lidelsen fritt brusar fram kan
överraskningen bli så stark att patienten inte
förmår uthärda sig själv. När Thierry som
är en samhällets stöttepelare och tar den
konventionella moralen i varmt försvar,
upptäcker att han vill förhindra
äktenskapet mellan Joe och Isabelle, inte för att
skydda systern utan av gemen svartsjuka,
av sensuell längtan efter att ensam äga
Joe, blir upptäckten förkrossande för
honom. Intet förblir helt, ingen gud som han
rest åt sig stannar kvar på piedestalen.
Idealen dimpa i golvet och krossas liksom den
bibelot, som han av ren nervositet stryker
i golvet dramakvällen. Thierry skjuter sig
en kula för pannan. »Man står inför sitt
liv som inför en charad; man söker ordet —
de finnas som hitta det — men i allmänhet
är det för sent för att de skola kunna dra
någon nytta av det». Bristande
intellektuell disciplin, bristande uppriktighet som
konsekvens. Åter riktar Martin du Gard
en anklagelse mot den franska
bourgeoisien.
»Därom tiger munnen» är en maxim som
Martin du Gard följdriktigt tillämpat med
avseende på sitt privata liv. Vi känna bara
dess yttre data och ryktet om hans ärliga
mödor, hans legendariska arbetsamhet. Men
av verket att döma är han en stor och
genomträngande intelligens och en ädelt
formad människa.
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
