Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludvig Nordström. En porträttskiss. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf N ä s s t r ö m
Ludvig Nordström i Stor-Norrland.
19 3 4-
Detta urbanistiska problem kom under
det följande decenniet att nästan helt
uppta Ludvig Nordström och lockade honom
att söka skapa en ny kosmologi, känd —
ehuru i själva verket ganska okänd —
under namn av totalismen. Den fick sitt
centrala och hittills enda specifikt totalistiskt
formade monument i den digra och
hårdsmälta boken »Världsstaden» (1923).
Individerna som självändamål voro bara döda
världar, kringvirvlande i samhällsrymden,
och i deras ställe framstod mänskligheten
själv som en ny och enhetlig personlighet,
en världsfamnande krets av
arbetskamrater, alla tjänare åt livet, förverkligande
Gudsriket genom ödmjuk samverkan, ty
Gud är arbete lika visst som Djävulen är
lättja. Ludvig Nordström hade funnit
förebud till denna enhetssyn på mänskligheten
hos Bergson och Maeterlinck och Wells, ja,
redan hos Samuel Butler, av vilken han
älskar att citera ordet: »Världsalltet är den
verkliga, enda atomen och den minsta
odelbara materia, som vi kunna föreställa oss.»
Men oavsett alla andliga förbindelselinjer åt
västeuropeiskt håll måste totalismen sägas
vara hans egen, personligt präglade skapelse,
framvuxen ur hans ungdoms filosofiska
spekulationer och hans mandoms
ekonomiska och sociologiska studier till slutlig
form såväl av en trampolin, från vilken
han dristeligen kastar sig ut i världsalltet,
som jämväl stundom av ett ok, under
vilket han hemligen suckar och pustar. Ty
han är ju icke bara filosof utan också
konstnär, och han är själv fullt medveten om
att han ännu icke lyckats finna en
tota-listisk berättar-form.
Ludvig Nordströms författarskap under
de senaste tjugo åren har inneburit en
ständig brottning med detta totalistiska
formproblem. Med sin strålande
naturbegåvning för att skildra individer har han
oavlåtligt ställt sig den gensträviga
uppgiften fore att skildra sociologiska
totaliteter, men gång efter annan har han
fallit tillbaka på att använda om icke
individer så dock schematiserade
människotyper — C. A. Lutherholm och alla
marionetterna i de hittills utkomna delarna av
»Petter Svensks historia» —• såsom bärare
av det vaknande medvetandet om
Världsstaden. Den frodigt gestaltskapande
realismen och det spjuveraktiga berättarhumöret
från ungdomsåren ha suttit i som
arvsynden och aldrig helt kunnat överröstas av
den totalistiska förkunnelsen ex cathedra.
Men undan för undan har man märkt, hur
symbolvärdet och den tidsspeglande
allmängiltigheten hos hans gestalter förstärkts
och fördjupats allt intill hans senaste bok,
den i en flödande och pärlande
champagnestil skrivna »Planeten Markattan», där vår
gamle vän patron Lack i Öbacka framför
allt är en inkarnation av det slutande
1800-talets kredit-Sverige.
Vid sidan av den totalistiska
problemdebatten och såsom förarbeten till en
kommande totalistisk berättarform har
emellertid Ludvig Nordström också hunnit med
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
