Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre provtryck av Stig Borglind. Av Otto G. Carlsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
konstnär som vet vad han vill och kan
sitt yrke.
Alla tre bladen Akropolis, Döda fåglar
och Blommor äro torrnålsraderingar, alltså
ett nålarbete direkt på opreparerad koppar.
Med det exempellösa arbete Borglind lägger
ned på varje sak, får han ofta fram
akva-och mezzotinteffekter. Han behandlar varje
kvadratmillimeter av plåten och lämnar
inte ett streck åt sitt öde. Bakgrunden i
Blommor och orrtuppen i Döda fåglar får
man egentligen inget riktigt intryck av
förrän man sett plåten. Varken trycket och
naturligtvis än mindre klichén ge någon
rättvisa åt Borglinds flit och handlag. Om
man nämner att han arbetat cirka fyra
månader med åtta à tio arbetstimmar pr
dag på varje plåt kan man emellertid få en
hum om hans flit.
Borglinds torrnålsraderingar skilj a sig från
andra därigenom att graden i plåten är
bortgnuggad. I vanliga fall är det graden som
tar upp trycksvärtan och kommer till synes
i trycket. Hos Borglind däremot blir det
skåran i plåten, alldeles som vid stick och
etsningar, som tar upp svärtan och återger
den. Bortgnuggningen av graden sker under
arbetets gång och görs med handflatan.
Vid det här laget borde hans hand vara
tämligen förkopprad.
Att en så eminent konstnär som
Borglind inte tidigare presenterats i vår
konstlitteratur är synnerligen anmärkningsvärt.
Med de egenskaper och den begåvning han
äger kan det tyckas som om hans karriär
för länge sedan borde varit gjord. Att
motsatsen är fallet och att han drar sig
fram i en tät obskuritet, tyst och oomtalad,
är sannerligen föga meriterande för landets
konstintresse. När man ser hur den ena
bullrande nollan efter den andra tar
Lionardoska attityder och låter sig prisas
som ett de yttersta dagarnas geni, kan man
inte annat än förvånas, om inte möjligen
grämas, över detta faktum.
Borglinds fall är tyvärr inte
ensamstående. Många duktiga talanger få liksom
han lida för den i inledningen omtalade
moderna idiosynkrasien: den beträffande
det hederliga hantverket. Folk och lärda ha
fått »artisteriet» på hjärnan och kunna inte
skilja en konstnär från en kvacksalvare.
Men detta är väl ett tidsfenomen av
övergående art, i stil med en mängd andra
efemära företeelser. Den rätta ordningen
måste en gång återställas.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
