Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Papyrusfynden och den grekiska litteraturhistorien. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudmund Björck
utgrävningsplatserna. Samtidigt sätter en hel
rad av tryckta publikationer in, där
resultaten ställas till den lärda världens förfogande;
och nu liksom på humanisternas tid har
arbetet på de nya fyndigheternas exploatering
engagerat hela den internationella
forskningen.
För att fullt mäta räckvidden av dessa
upptäckter måste man betänka, att
dessförinnan de enda skrivna dokument, som
bevarats från antiken, utgjordes av inskrifter
på sten, metall eller lera, medan den klassiska
litteraturen förelåg i böcker av pergament
eller papper, vilka nästan undantagslöst äro
av medeltida ursprung. Ty av de tallösa
papyrusrullar, som i forntiden spredo de
grekiska och latinska författarnas verk kring
hela Medelhavsvärlden, hade intet bevarats
ovan jord. Genom de egyptiska fynden fick
man så plötsligt i sin hand dokument, som
nå tillbaka till Alexander den store och täcka
en tidrymd av tusen år.
Detta utomordentliga tillskott i vårt
vetande har möjliggjorts genom de speciella
naturförhållandena i vissa delar av Egypten,
där ökenklimatet förvarat papyrerna absolut
fuktfritt. Därmed är även den lokala
begränsning angiven, som gör, att den nya utsikten
över ett årtusende öppnar sig för våra blickar
snarare genom en smal uthuggning än från
en dominerande topp: det finns ingen chans
att utanför Egypten göra motsvarande fynd
av nämnvärd omfattning, och även inom
Egypten är t. ex. en så åtråvärd lokalitet som
Alexandria ur räkningen. Till på köpet ge
oss de flesta fyndplatserna ett negativt urval,
vi få nöja oss med vad dåtiden ratade. Ty
den stora massan av papyrer stammar från
den metodiska genomgrävningen av de
forntida avskrädeshögarna, Egyptens
kökken-möddingar, andra ha erhållits genom
upplösning av mumiernas pappfodral (eller tjänat
som liksvepning åt heliga krokodiler!),
återigen andra funnits kvarlämnade i övergivna
och igensandade boningshus. De få stora
och väl bevarade styckena äro framför allt
sådana, som givits en död med i graven.
Under sådana fyndomständigheter kan det
icke förvåna, att redan ett fragment av en
bokrulle med hel över- och underkant och
flera spalter text i behåll är en ovanlighet
i jämförelse med massan av ömkliga trasor,
där skriftraderna esomoftast sakna början
eller slut eller bådadera. Huvudparten av de
funna papyrerna utgöres, begripligt nog,
heller icke av litterära texter utan av
urkunder: affärs- och legala handlingar och andra
officiella papper samt brev. Denna kategori
är naturligtvis — trots den nyss angivna
lokala begränsningen — historiskt
utomordentligt betydelsefull och ger oss möjlighet
att följa en egyptiers liv »från vaggan till
graven» (som Bror Olsson kallar andra
avdelningen i sin bok »De grekiska
papyrusfynden i Egypten»), Men vi skola lämna
urkunderna helt å sido och hålla oss till resterna
av grekisk skönlitteratur.
Man kan tämligen lätt fastställa, om ett
papyrusfragment stammar från en litterär
rulle. Det är nämligen då skrivet med vad
vi skulle kalla för tryckstil, den jämna,
tydliga bokskriften. Givetvis förekommer det
emellertid också, att privata avskrifter ur
böcker göras med kursiv »skrivstil», t. o. m.
oftare än hos oss, eftersom böckerna voro
svåråtkomligare. Bokskriften är lätt att läsa;
däremot är den vansklig att datera — det
kan måhända vara värt att framhålla detta
särskilt med hänsyn till de senaste årens fynd
av mycket gamla bibeltexter.
Den viktigaste och tillika ofta den
kinkigaste frågan blir dock att avgöra, var ett
litterärt textfragment hör hemma. Här har
papyrusforskaren ovärderlig hjälp av
filologiens arbete genom de förflutna
århundradena, nedlagt i ordböcker, saklexikon och
specialindices. Ett enda mera sällsynt ord
eller ett egennamn kan sätta honom på spåret
och hjälpa honom att återfinna fragmentet
i dess sammanhang i en tryckt edition av
någon författare, som redan var känd genom
de byzantinska handskrifterna. Därmed är
icke sagt, att fyndet skulle vara värdelöst.
Det vore tvärtom en ödesdiger inskränkning
att blott fara efter mer eller mindre
sensationella nyupptäckter; vetenskapen kan icke
vara ointresserad, när de äldsta gripbara
vittnesbörden om en författartexts utseende
flyttas kanske 1200 år eller mer bakåt i tiden.
Dessutom ha de litterära papyrusfynden som
helhet kulturhistoriskt värde, både mera
speciellt för kännedomen om den grekiska
boken och dess »typografiska» utstyrsel, och
för ett allmännare studium av den grekiska
bildningen, som vi strax skola finna.
Ibland misslyckas identifikationen. Då
får forskaren nöja sig med att’offentliggöra
texten och provisoriskt söka bestämma, till
vilken tid och vilken litterär genre den bör
hänföras, allt under avvaktan på nytt material
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
