Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Papyrusfynden och den grekiska litteraturhistorien. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papyrusfynden och den grekiska
litteraturhistorien
Antik bokhylla. Gammal teckning av en sedermera försvunnen relief
från Neumagen.
nyfynd tillhörande kejsartidens litteratur,
men mera påfallande är, att man till dato
icke funnit spår av skriftställare som
Plutarchos, Plotinos eller Lukianos. Och mer än
hälften av alla litterära papyrer innehålla
texter, som författades före Alexanders
erövringar, d. v. s. innan det genom papyrologien
tillgängliga årtusendet över huvud begynner.
Nu kännetecknas visserligen senantikens
kulturliv generellt av tillbakaskådandet mot
ett stort och förebildligt förflutet, och
begreppet klassisk litteratur i inskränkt mening
utformades långt före den byzantinska
medeltiden. Men denna stagnation tycks i Egypten
ha inträtt tidigare och fullständigare än
annorstädes.
Alltifrån 300-talet e. Kr. sjunker dessutom
antalet fynd av profana grekiska författare i
gemen, medan kristen litteratur på grekiska
och koptiska vinner terräng. Den nya
religionen, som tidigt fått fotfäste i Egypten,
medförde en väckelse av den aldrig
assimilerade inhemska befolkningens
nationalmed-vetande, och när Islam bemäktigade sig landet
640 e. Kr., utgjorde det vikande grekiska
kulturelementet icke längre någon allvarlig
medtävlare.
Om vi till sist söka överblicka
papyrusforskningens resultat på vårt område, se vi
genast, att det icke kan bli tal om någon
omvälvning inom den grekiska
litteraturhistorien. Första rangens dokument av mera
betydande omfång ha icke uppdukit i stor
mängd. Det ligger också i sakens natur. Den
ovan jord bevarade skriftmassan var
framgången ur sträng sovring, och på det hela
taget ha vi icke skäl att beklaga det sätt,
på vilket urvalet träffades; det är i varje
fall ingen tillfällighet, att t. ex. Platons hela
produktion bevarats till vår tid. Däremot, vad
som hamnade på en egyptisk skräphög — och
i vilket skick — och vad sedan fukten skonar
och spaden bärgar, är i allra högsta grad
underkastat tillfälligheters spel.
Men just det slumpvisa i papyrusfyndens
natur, som så ofta gäckar forskaren på själva
tröskeln till en viktig upptäckt, låter honom
också behålla den obegränsade chansen.
Författare och diktverk, inför vilkas definitiva
förlust vi skulle nödgas resignera med
hundraprocentig visshet, om vi endast hade
handskriftsbiblioteken att lita till, kunna när som
helst stiga upp ur Egyptens sand. Ingenting
förbjuder oss att hoppas på t. ex. Sophrons
mimer, denna Platons favoritlektyr, som vi
redan äga några trasor av, eller ock
Posei-donios och de hellenistiska historieskrivarna
eller varför inte Aischylos’ Befriade
Prometheus eller en oskadd rulle Sappho-dikter.
3—Ord och Bild, 47 :e årg.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
