Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vägen till Ishavet. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen till Ishavet
Heinäsaaret {Ängsholmarna) i Ishavet.
per i allmänhet berggrunden så fullständigt,
att blott vid vattendragen och havskusten
fastare hällar träda i dagen. Av annan
geologisk byggnad än det övriga Petsamo är
Fiskarhalvön, Kalastajasaarento, som
terrassformigt stiger ur havet i norr. Det är en
lämning av en tidigare fjällrygg, vilken någon
gång i tiden utgjort gräns mot Köla.
Berggrunden utgöres här, i synnerhet i halvöns
nordliga delar, av horisontalt lagrade,
sedimentära arter. I de inre delarna förekomma
formliga blockhav av sandsten.
Ishavskusten i Petsamo företer geografiskt
sett en direkt fortsättning på den norska
kustlinjen. Brant stupa de steniga, klippiga
stränderna i havet. Här bildas den djupa
Petsamofjord med Finlands året om isfria
hamn Liinahamari. Ute i Ishavet, något mer
än halvannan mil från Petsamofjords mynning
ligga tvenne ensliga öar, Heinäsaaret, av ett
par kvkm:s storlek, typiska trädlösa
Ishavsöar, sedan urminnes tider hemort för ett
rikligt sjöfågelliv.
Geologiskt är Petsamo ej tillräckligt
undersökt för att man med bestämdhet kunde uttala
sig om förefintligheten av nyttiga metaller.
Nickelfynd av god procenthalt ha dock redan
betingat en viss industri här. Vattenkraften i
älvarna är nästan helt outnyttjad. Enbart i
Patsjoki (Pasvik älv) representera fyra forsar
var för sig mellan 10 ooo och 15 000 hkr.
Petsamo-området omfattar framför allt
vida och rika skogsarealer. Återväxten är
självfallet långsam, men stammarna nå stora
dimensioner. Granen går på sina ställen här
ända till 69° 52’, tallen ännu längre, tills
den småningom upphör ett par mil från
kusten. Längst når fjällbjörken, som i
skyddade fjorddalar och vikar kan få en tre, fyra
meters längd. Fjällen bära tundra-vegetation,
men Patsjokidalen en riklig växtlighet.
Petsamos nordkust bildar med
Fiskarhalvön en kil, vilken särskilt vissa år
formligen insamlar fisket som i en stor sump.
Vaitolahti Strandby har även sedan gammalt
varit en betydande fiske- och marknadsplats
vid kusten. Sillen är den viktigaste fisken,
vissa år har det fiskats över tre miljoner kg
sill. Laxfisket har även utvecklats och ger
nu en 40 000 kg om året, och torsken ger
pengar, torsken ger mat och dryck, säger
befolkningen. Viktiga fiskar äro även flundran,
ett otal simpor. Säl- och valfångsten har även
vissa år varit betydande. »Här spökar ännu
blåvalen», skriver Ernst Lampén, »på djupen
rör sig världshavens grymma och rovgiriga
varg, hajen; längst ned ligger helgeflundran
på lur, en goljat i sitt släkte, som ibland
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
