Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vägen till Ishavet. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen till Ishavet
Liinahamar i vid Petsamo fjord. Turistföreningens hotell.
vackert belägen ort, som Fredrik Böök
orättvist farit illa fram med i sin annars förträffliga
bok Resa i Sverige, ty Rovaniemi har föga
av den Clondykekaraktär som Böök tecknat.
Det är något färgrikt och ljust över den rika
bebyggelsen i Rovaniemi, där Finlands största
älv Kemij oki möter en annan mäktig
Lapplandsstråt, Ounasjoki. Och Ounasvaara
ovanför har småningom, men säkert, börjat
fråntaga Aavasaksa förmånsrätten av
midnattssolberget framom andra. Särskilt
midsommartid är det liv över Rovaniemi när Lapplands
stora midsommarmarknad pågår och folk
från alla Lappmarkens hörn tränga hit ned
för att under några vackra sommardagar och
jublande nätter roa sig och glömma
vildmarkens enslighet och fimbulvinterns mörker.
Karusellerna snurra och dansen pågår dygnet
om. Sedan ett år tillbaka finnes här numera
ett mycket modärnt hotell »Pohjanhovi».
Från Rovaniemi utgå alla busslinjer norrut.
Landsvägen till Ishavskusten ger ett gott
tvärsnitt av Lappmarken. Stora postbilar,
rymmande 20—25 personer upprätthålla året
om regelbunden förbindelse norrut,
sommartid flera gånger om dagen. Landsvägen är
god, broarna många, men färjorna ha
numera reducerats endast till några stycken.
Sedan Kemi älv överfarits på en mäktig
bro, börjar landsvägen stiga uppåt,
utsikterna bli stora och vida, naturen dystrare.
I början av vägen ligga gårdarna ännu på en
halv mils avstånd från varandra, sedan bliva
ödemarkerna allt större, avståndet mellan
gårdarna ökas mer och mer. Landsvägen
följer älvdalarna åt — där den första
bosättningen kommit till, sedan det vandrande
åkerbruket och den vandrande
boskapsskötseln övergivits för fast bebyggelse. Tätt
intill gårdarna tränger sig en stiglös vildmark.
Omgivningen är mest skog och åter skog
som här och där övergår i vida, våta myrar,
varifrån porsdoften sommartid stiger stark
och kännspak ur moln av mygg; här och var
glänsa även från höjden av en ås, där
landsvägen går fram, ensliga små sjöar med
djupt tungsinne över sig. Efter en sju mil
börja Pyhätunturis kalfjäll blåna i fonden
med detta genomskinliga, klarblåa ljus, som
blott hör de nordiska trakterna till. Bergets
karakteristiska profil bildar fonden för
landskapet under mer än en mil. Kitinen
älv-börjar höras och efter en väldig
ödemarkssträcka öppna sig åter några ljusare bygder.
Till dem hör Sodankylä kyrkby, med en
gammal nu övergiven träkyrka från
1700-talet och en ny kyrka, samt en
naturvetenskaplig station. Så blir landskapet åter
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
