- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
57

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nationalism och kultur. Av P. O. Barck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N a t i o n ali s m och k til tur

en finländsk modernist i ett lyckligt ögonblick
formulerat i satsen: »Konsten är en art av
livet.»

Konsten såsom det levandes bundsförvant
och tolk är grundmotivet i den mästerliga
uppsatsen »Om fulheten» (Fri vandring; först
publicerad i Ord och Bild 1936). Den ger oss
en inblick i konstens psykologi och
uppenbarar de irrationella sammanhangen både i
det framväxande och det fullbordade
konstverket. Den starka konstnärliga viljan är inte
alltid trogen det estetiska i dess mening av
det ideala. Den estetiska strävan förbindes
med eller — i många fall — spränges sönder
av ett vitalt element, vilket på estetiskt språk
betyder att formen får ge plats åt innehållet.
Det patetiska innehållet spränger första
gången formen, då de nederländska målarna
under renässansen överge den av antiken
ärvda och av estetiska lagar skapade
idealgestalten. Detta möte mellan »lagen och
livet» upprepas, då den franska realismen på
1800-talet bekämpar nyantiken och
romantiken, likaså då det nordiska åttiotalet bryter
med den akademiska traditionen. Det senaste
skedet i kampen mellan det estetiska och det
levande, mellan skönheten och det liv, där
också fulheten har sin plats, utgör den
moderna konstens sökande efter nya
uttrycksmedel för en inre upplevelse, som inte längre
kan nöja sig med den estetiska
begreppsvärldens fördomar. Det är inte längre fråga
om »skön konst», inte heller nödvändigtvis
om en — i intellektuell mening — begriplig
konst. Vi få anstränga oss, säger Ragnar
Josephson, att med andra medel pröva konsten,
medel, som övertyga oss om äktheten i
förbindelse mellan upplevelse och bild.

Om konsten är en art av livet, då är den
i alldeles speciell grad en art av nationellt
liv. Har den funnit vägen till sitt folks hjärta,
så har den fått sin vackraste och betydelse-

fullaste legitimation. Men vi äro inte i stånd
att avgöra vad som är levande och vad som
är dött i den konst och den dikt, som i dag
tar form inför våra ögon. Må vi ta oss i akt
för att göra som kanslern i München och med
klumpiga fingrar rätta till något som ännu
inte är fullbordat. Ty det är slutligen inte
genom kravet, utan genom förståelsen vi bäst
tjäna både konsten och gemenskapen. Att
beordra andens arbetare i tjänst för en aktuell
ideologi betyder att göra den nationella
kulturen fattig och fåordig. En mycket
fruktbarare gärning är det att vandra omkring
bland dem, som representera vårt andliga
förflutna och därmed också en väsentlig del
av vårt nu. Här ha vi mycket att lära om
vi vilja finna oss själva och vår nationella
individualitet.

Det är en vandring i det förflutna Ragnar
Josephson gör. Man ville hoppas att så många
som möjligt gjorde honom sällskap på den
vandringen. Ty om Ragnar Josephson är en
lärd konstkritiker, så är han i lika hög grad
diktare och människa. Han skriver inte för
kolleger av facket, utan för var och en som
har intresse av att lära känna sin nations
kultur, dess konstnärer, diktare och drömmare.

Det är ännu en sak man gärna ville
framhålla för att ge en bild av de olika inslag
Ragnar Josephsons nationalism rymmer. Det
är hans öppna sinne för den nordiska
gemenskapens värde och nödvändighet. Han skriver
inte bara om svensk, utan också om norsk
och finsk konst. Han talar varmt och
innerligt om allt det som i dag binder de nordiska
länderna samman. I »Nationalism och
humanism» finnes den ståtliga oration avtryckt,
som han 1933 höll vid den traditionsrika
nordiska festen »till fädrens minne» i Lund.
Stolta och tändande klinga dessa satser ännu
emot en, fastän de stelnat och tystnat mellan
slutna boksidor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free