Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
M. P:n Nilsson i Lund framlade han
förslaget till de stadgar, som nu i elva
år visat sig giva en riktig ledning.
Institutet skulle — så var grundtanken —
genom vårterminskurser under fyra
månader varje år giva både blivande
lärare i klassiska språk och blivande
arkeologer en gemensam inledning i romersk
to-pogra fi och arkitekturhistoria och i italiensk
arkeologi. Samtidigt fick det i uppgift att
under hela året stödja forskare. För dessa
ändamål utsågs en föreståndare, hyrdes
våning i Rom, och ledigförklarades ett större
stipendium för en yngre forskare och tre
smärre stipendier för deltagare i
vårterminernas undervisning i februari—i juni.
Den »större stipendiaten» borde vara på
licentiatstadiet; han skulle stanna 6—8
månader i Rom och även bistå föreståndaren
som assistent. Som den lämpligaste tiden för
deltagande i vårterminskurserna utpekades
året omedelbart efter avlagd filosofisk
ämbetsexamen. Romterminen var avsedd att
fullständiga och utfylla lärarexamen i
klassiska språk och klassisk fornkunskap —
vare sig sedan vägen gick vidare till
skol-tjänst, till en forskarbana eller andra
områden, där klassisk bildning är en tillgång.
Sådan var —■ i kortaste sammandrag —
institutets grundtanke. Sådan tillämpas den än,
dock med det viktiga tillägget, att kurserna
från och med vårterminen 1937 börjat den
15 januari, och en studiefärd i Grekland
under föreståndarens ledning tack vare
särskilt beviljade statsmedel kunnat
företagas 15 maj—15 juni. — Enskilda givare
och Kungl, och Hvitfeldtska
stipendieinrättningen ha även tillfogat stipendier.
Kurserna ha alltid stått öppna för och
mottagit värdefull anslutning av studenter från
de andra nordiska landen, 1937 även från
Lettland; allt som allt har så år från år
medlemsantalet varit omkring 10 eller 12,
det högsta som är önskvärt med hänsyn
till lättrörlighet och sammanhållning vid
undervisning bland monumenten.
Det förtjänar att framhållas, att denna
undervisning vid institutet var en nyhet och
något särskilt för vårt institut, då planen
år 1926 omsattes i verklighet. LTnder de
år som sedan följt har den ej mindre än
institutets begynnande forskningsarbete och
grävningar i Ardea tillvunnit sig intresse
från skilda håll. Wilamowitz — i varje fall
min generations store ledare bland filologer
— kallade mig en gång till sig i Berlin för att
särskilt understryka, hur viktigt det syntes
honom att just detta uppslag och dess
linje fullföljdes. Bulle och många andra
tyska forskare ha framhävt, hur lycklig
tanken att förbinda en hel Romtermin med
de akademiska studierna, syntes dem, och
hur sakligt överlägsen den lösningen av
behovet i fråga är i förhållande till de
särskilda, oftast kortare lärarkurser, som andra
institut anordna. Senast i oktober efter ett
föredrag, som jag höll i Philological Society
i Oxford, sade professor E. Fraenkel och
förutvarande föreståndaren för engelska
institutet i Rom Colin Hardie åter detsamma
under betonande av, att kurser som våra
vore ett önskemål i engelska
universitetskretsar.
Som nyss sagts, många namn vore att
nämna i samband med den början och de
grundprinciper för arbetet, som jag här
återgivit. Och till grundarnes namn kunde
sedan också fogas det, som hör
lärdomshistorien till, den tradition som byggts upp
genom studier och forskning vid institutet
liksom även traditionen av glatt
kamratskap och nordisk samhörighet i
student-och forskarkretsen. För det förra vore det
lätt att hänvisa till arbeten utgångna från
institutet, till föredrag av föreståndarne och
deltagarne på internationella fora i Rom och
till nuvarande föreståndarens, dr. Gjerstads
egen forskning och kritiska, betydande
undervisning. För det senare må det tillåtas
mig anföra som vittne docenten Tönnes
Kleberg och vad han berättat om
»Göteborgsstudenter i Rom» i den »Götheborgska
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
