Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Institutet i Rom i g 2 6—1 9 3 7
lyckliga vårdagar ställt etruskernas kultur
för oss. Så följa de romerska järnårens
murar, Alatri, Falerii–Den romerska
hellenismen sätter in med Terracina, med Tivoli
och Palestrina, och det stora programmet,
som även för ut över hela den kuststat som
var 300-talets Rom, får en samlande
höjdpunkt i ett par veckor i Pompeji och
Kampanien. Ofta ha dessa förlagts till april, då
det redan på allvar våras, grönskar och
blommar kring Vesuven. Så voro de sista
veckorna kvar för kejsartiden, för dess
valv och hyreshus och hamnar, för Ostia och
kejsarvillorna, tills man i slutet av maj
obevekligen stod inför slutet och
medeltidens förelöpare, inför Aurelianusmuren och
de tidigkristna basilikorna, som förena
de antika tegelhusens och våra dagars
romare under samma skimrande mosaikers
himmelsfält.
När man till detta fogar Roms museer, och
när nu även Grekland kommer till, kan man
knappt tänka sig en mer idealisk och
väckande form för akademisk
undervisning och för utbyggnad av ämbetsexamen.
Allt kommer lärare och studenter till hjälp.
Ej minst festligt och givande formade sig
dagarna, då gäster hemifrån slöto sig till
och deltogo i vårt arbete som Frederik
Poulsen, professor Sune Lindqvist —
bådadera en hel termin —, som Prins Eugen, själv
medlem av styrelsen, en vår i Pompeji, som
flera av våra professorer hemifrån, lektor
Sven Lönborg och flera andra. Sist, när
sommaren kom, när studenterna under en
»kongressvecka» vid kursens slut redovisat
för sina särskilda och egna forskningar
under terminen och började resa hem igen,
brukade Henrik Schück från Stockholm
återvända till den romerska sommarens
heta gator och sitt »Rom genom seklerna».
Som åren gingo växte det hela till.
Våningen vid Via del Boschetto blev för
trång. Redan 1928 flyttade institutet över
till rymligare lokaler i översta våningen i
Palazzo Brancaccio vid Via Merulana (n:o
Svenska Institutets tomt i Valle
Giulia.
T. v. rumänska och där bakom holländska
institutet. Svenska institutets tillämnade
byggnad skulle uppföras på krönet t. h.
om det sistnämnda.
247), ett romerskt adelspalats från senare
hälften av 1800-talet med ruinerna av
Trajanus’ termer och Neros gyllene hus i sin
park (numer Parco Trajano). Snart var
institutet hemvant också vid den gatan;
vi funno även där studentrum, vänligt
värdfolk och trattorior. Åter utvecklades i denna
nya omgivning samma glada nordiska
studentliv, som förut vid Via del Boschetto —
hela denna dråpliga hemtrevnad mitt i Rom,
som måhända aldrig kan bli densamma
bland de ståtliga institutspalatsen i Valle
Giulia. Just detta blir kanske ett lustigt
minne från tillkomstårens tillfälliga liv och
försök, men säkert kan man hoppas, att det
goda kamratskapet, anknytningen till vår
svenska Romtradition och forskarhågen i
rikaste mått skola följa med till Valle
Giulia och växa sig starkare med det ovär-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
