Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska Institutet i Rom 1926—1937. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
derliga stöd bofasthetens fastare form
erbjuder. På ett alldeles nytt sätt skall man
också där kunna utveckla umgänget med
italienska forskare och studenter och med
de andra instituten — allt detta som trots
trångboddhet redan växte sig starkt i
Palazzo Brancaccio och tog glada
studentikosa former, de år Rominstitutens
studentförening, la Camerata, blommade kring
föredrag och murgrönskransade vinfat i de olika
institutens mer eller mindre tillfälliga
lokaler. Bakom byggnadsplanens krav på
föreläsningssal och samlingsrum står en
erfarenhet med rika minnen från svenskt
vardagsliv och internationellt vetenskapligt
utbyte och studentumgänge i Rom från elva
år.
I det föregående är redan talat om
»Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Rom»,
om avhandlingar och tidskriftsuppsatser,
om institutets utgrävningar i Ardea och
växande andel i Roms internationella
vetenskapliga liv, i de italienska och utländska
institutens kongressliv året i ända. På denna
punkt är det omöjligt att ernå fullständighet
i en begränsad överblick som denna. Men
min framställning skulle bli missvisande,
om jag ej till skildringen av institutets
akademiska undervisningsform fogade en
uttrycklig samlad hänvisning till
forskningarna vid institutet. Som naturligt är, ha de
kommit i gång först efter hand. Vår egen
publikation skapades först 1931, då ett rikt
forskningsinnehåll redan fanns. Det helas
tillväxt sedan dess kan lätt värderas genom
en jämförelse mellan 1932 års samlingsband,
institutets, Kronprinsen tacksamt
tillägnade Corolla Archæologica och skrifternas
fjärde band, Opuscula Archæologica. Av
fruktan att skapa en tyngande yttre form
har institutet hittills ej gjort sin
skriftserie periodisk, men medgivas måste, att
utvecklingen av studierna vid institutet
numer skulle kräva en regelbundet
utkommande årsbok. Bland de många årens skilda
forskningar i Ardea, vid den republikanska
stadens murar, i kejsarstadens
bostadskvarter, i etruskernas gravar, i de fornitaliska
terrakottaklädda templen, hos de gamla
geograferna och så vidare framträder just
nu som en samlande linje också den
nuvarande föreståndarens planer på en
metodisk och enhetlig beskrivning av och
forskning om Latiums murar. Det är en linje, som
förberetts genom det viktiga arbetet »Le
Mura di Roma Repubblicana» af docenten
G. Säflund, institutets tillförordnade
föreståndare under vårterminen 1935.
Så vågar man säga, att med hjälp av
enskilda donationer och lotterimedlen sedan
1929 en institution med mångsidigt
innehåll byggts upp — fast utan egen lokal,
fast inrymd i fem rum i Palazzo Brancaccio.
Det ligger i sakens natur att försöksårens
trångmål och livande känsla av genombrott
och övervunna svårigheter kunna bli ett
glatt och eggande minne i institutets liv.
Men säkert är att om trångboddheten får
bli system, kommer förlamande betryck i
stället för den första frammarschens
nyskapande stämning. Fast ordnad ekonomi
och tillräckliga lokaler skulle öppna alldeles
nya möjligheter att göra nytta med
institutet och till en fast institution omdana,
vad som vunnits för svensk forskning och
svenskt skolväsen genom arbetet i Rom
1926—1937.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
