Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Anteckningar ur teaterns, filmens och musiklivets historia i ett svenskt brukssamhälle. Av Per Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Gävleborgs läns orkester förenings symfoniorkester. 1937. |
studerar de sjunkande teaterpubliksiffrorna,
att vi i denna Folkets Parkspublik fått
ett tillskott, som samman med
vinterpubliken sannolikt representerar den
procentuellt största teaterpublik svensk teater
någonsin kunnat glädja sig åt. De ha ju
också något att säga oss, då vi söka ställa
dess framtidsprognos.[1]
Teatern har emellertid under tiden funnit
ännu en sin andes stämma i världen: radion.
Med tanke på snabbheten vid denna
tekniska revolution och med vetskap om
teaterns med nödvändighet tyngre och
ömtåligare arbetsformer (man betänke blott
önskvärdheten av en väl sammanhållen
ensemble) må det vara tillåtet understryka
den vakenhet, varmed den här tidigt grep
sin chans. Må det också vara tillåtet att,
som slutvignett och med risk att tappa
teaterhistorien ur sikte, anföra några data
ur radions lokala tillblivelsehistoria. De
rimma sig måhända illa med allvaret i de
materier, som varit föremål för betraktelser.
Men de sakna icke sitt behag. Hösten 1923
anordnade i Sandviken dess lokaltidning
»den första radiodemonstrationen eller, som
det heter, presenterade ’det allra nyaste av
teknikens underverk’». Det första
lokalprogrammet stod redo att »föras vidare
genom lufthavet». Nådde spänningen vid
tillfället icke ett maximum, torde det i
någon mån böra tillskrivas avståndet mellan
sändare och mottagare: sändare var
Brukshotellet, mottagaren var förlagd till
Valhalla. Det gör c:a 150 meter. Man hade
likaväl kunnat ropa! Mer ovissa angåvos
vid tillfället utsikterna att med tillgänglig
[1] Det finns bara ett men (eller kanske ett om)
i denna glädjande utveckling: frågan om den
lokala arbetarrörelsen överallt förstått, vad som
är dess chans, dess och ingen annans: en dramats
stora uppfostraregärning inom vårt folk. Gör den
det, ställer den sin kulturelit på vakt; och vi
andra kunna lugnt snöra av oss ränseln. Med
smartness allena eller under ledning av unga
stepcharmörer och fröjdpappor går det i vart
fall icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0105.html
