Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anteckningar ur teaterns, filmens och musiklivets historia i ett svenskt brukssamhälle. Av Per Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apparatur kunna »ta England». 1924 hade
den hemlighetsfulla stämman ur etern
redan funnit en tillfällig fristad i den
stumma konstens helgedom: biografpalatset
utlovar radiokonsert. Dess succé skulle
dessvärre bli kortvarig. »Stundtals hördes
riktigt vackert en kvinnlig sopran (det var
Othello, 3. akten från Covent Garden).
Sedan blev det mest avgrundstjut och vid
halvtolvtiden avbrötos alla vidare försök»,
förtäljer referatet; men redan samma år
var A/B Svensk Radiotjänst redo till start
och mottagareapparater icke blott av den
hemmatillverkade sorten ställdes en
intresserad allmänhet till buds.
Den 25/10 1911 bildades Gävleborgs läns
orkesterförening, med säte i Gävle, så vitt
av pressmeddelandena framgår ännu utan
ekonomiskt stöd eller medverkan från
Sandviken. Det är anmärkningsvärt. Ty
orkestern kom redan under sitt första
verksamhetsår att få en mycket fast position i vårt
samhälle, och det är ju ingen hemlighet
att Sandviken ofta för orkesterledaren tett
sig som den ena ljuspunkten i de stundom
tröstlösa försöken att finna utrymme för
den s. k. högre musiken. Tveksamheten
torde ha berott på motstånd bland de många
amatörmusiker, som, sammanslutna i mer
eller mindre fasta, varandra avlösande
orkestrar, »K. B.», »Stora orkestern», »Lilla
Kapellet», »S. H. M.» o. a. under åren gjort
en betydande insats i samhällets liv och nu
fruktade att såväl ekonomiskt som ideellt
ställas vid sidan. Episoden, varifrån en
karakteristisk korrespondens föreligger, är av
intresse. Den är icke utan motsvarighet i
intressekonflikten inom musiklivet i dess
helhet, mellan det spontana, folkliga, s. a. s.
naturvuxna och det genom initiativ och
lyftning utifrån framskapade, som vi möta
också inom bildningslivet över huvud. En
blick på musiklivets genesis och växt inom
samhället kan ge hållpunkter.
En tämligen samstämmig tradition från
de första årtiondena synes ge vid handen,
att musiklivets uppkomst väsentligt är att
tillskriva de båda skolmästare,
mästersmeden Tysklind och »magister Samuelsson»
vilka på så många andra områden utfört
en banbrytande folkbildningsgärning. »Den
första tiden var det ont om fiolspelare för
de små danstillställningarna», skriver en
minnesgod svenskamerikanare. Men
magister Samuelsson »fick tag i en uppsättning
av mässinghorn-instrument och snart hade
han en musikkår startad. Han skrev
noterna själv.» Förf. säger sig vid en utflykt
till Valbo — kåren kom att sträcka sin
propaganda även utom hemorten — ha
fått bära klarinettistens instrument, och
gripen av äran har han gripit tillfället att
också lära sig instrumentet! Kåren
medverkade vid både julotta och
midsommardans och kom så att bilda ett festligt inslag
i det mer enformiga brukslivet.
»Samuelssons musik var en början till all den musik,
som finnes på Sandviken nu. Även den
första svenska musikkåren i Amerika var
utav Magister Samuelssons elever»,
sammanfattar minnestecknaren sin levande om
också i någon mån av avståndets ömhet
och en lågande lokalpatriotism präglade
skildring.
Traditionen med denna i bästa mening
folkliga — och dock från början energiskt
frammanade — musikutövning fullföljdes
i de många kapell och körsammanslutningar,
som inom samhället avlösa varandra och
som bilda den urgrund av äkta och naiv
musikglädje, varpå till sist även en mer
konstnärligt syftande musikkultur måste
repliera. Att denna aktiva
musikutövarglädje ingalunda kom att förkvävas av
impulserna utifrån, visar utvecklingen.
Under andra krigsåret, mitt under den
allmänna smakförsämringen inom film och
teater, togs av ett antal bildnings- och
musikintresserade, med stöd av klubbar
och studiecirklar initiativ till regelbundna
folkkonserter. Med stöd av huvudsakligen
lokala krafter, kör- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
