Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 / 83 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anteckningar ur teaterns, filmens och musiklivets historia i ett svenskt brukssamhälle. Av Per Bolinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Georg Kempff.

orkestersammanslutningar liksom vokalsolister, anordnades
under åren 1915—1917 ett 20-tal konserter,
med ett medeltal besökare av mellan 500
och 600. Inträdet var ursprungligen
— 15 öre och den offervillighet, som av de
medverkande lades i dagen, saknar nog
mycken motsvarighet. Programmen syftade
högt, även om det romantiskt känsliga
inslaget i tidens smak dominerar.

Ett folkligt musikliv av denna, på enskild
offerglädje helt vilande natur, kunde
emellertid icke i längden upprätthållas. Det kom
med nödvändighet att till sist vandra i
cirkel, nådde aldrig utanför de gränser, som
tekniskt kunnande eller personliga
temperament ställde vid programval. Gävleborgs
Orkesterförening, som någon tid fått
känning av konkurrensen — det kom även
senare vid tillfällig nedgång i anslutningen
till tals i anslagsdebatten — kom så att
övertaga folkkonserternas uppgift. Det har
icke uteslutit ett rikt förgrenat, folkligt
musikliv — körer, stråkensembler och
hornmusikkår. Men orkesterföreningens
abonnemangskvällar ha förblivit den fasta
punkten i vårt musikliv. Det har funnits år
med inemot 500 fasta abonnenter i
Sandviken. Den som nyligen sett den lilla
ambitiösa, ideellt brinnande
A. B. F.-orkestern uppe vid altaret i Sandvikens
kyrka pröva stråkar – och vingar —
i Beethovens Egmontsovertyr eller
Wagners Pilgrimskör, den som iakttagit
gripenheten i att nalkas det högsta hos dessa
högst vanliga vardagspojkar ur
jazzorkestrar och små kapell, han vet
åtminstone var en stor konstnärlig
länsensemble icke har att söka botemedlet,
om publikintresset skulle svikta. Icke
genom att bjuda mindre men mer — och
behålla greppet om människorna!

Ingen andlig livsyttring kan emellertid
bestå enbart som tradition, slå sig till ro
med ett slags tillkämpad, rutinerad
plikttrohet. Det behövs nyskapelser, färgrika
initiativ, överväldigande eller förbryllande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>