Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om diktningens gåta. Av Marika Stiernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marika Stierns t edt
gång väckas vissa inre associationer och —■
heter det — »han fann plötsligt att den
litterära inspirationen, som på länge inte
infunnit sig, nu åter besökte honom». Han
gläds och häpnar.
Ur växelverkan mellan utlevelse- eller
biktdriften och detta mysteriösa element,
vilket av primitiva uppfattningar hänförts
till det gudomliga, är det som verket
springer fram. En för diktaren själv
oförklarlig makt leder honom. När Hjalmar
Gullberg skrev dikten om Sjön, var han
identisk med lika mycket den unga
väpnaren, vars klädnad han fintligt anlagt,
som inte mindre med den i sin mystiska
sfär vid det andliga livets källor
bortgångne herr Bernhard. Frånsett varifrån
idén till dikten ytligt sett kan ha kommit
— det vet jag ingenting om — ger Gullberg
oss här på två linjer del av människans
såväl som också diktarens häpnad inför
mysteriet.
Inom romanen vore det väl inte svårt
att hitta analoga exempel, men det skulle
lätt föra för långt att gå in på
prosalitteraturen. Det är inte heller nödvändigt.
Allmängiltiga synpunkter räcker till.
Det är möjligt att vända på satsen om
bikten såsom urgrund för diktning och
istället för att kalla diktverket en mer eller
mindre komplicerad emanation av det
egna jaget, tala om inlevelse i ett yttre
fenomen, kraftigt nog för att en
identifikation med det egna jaget må äga rum. En
Björnson skulle i så fall inte ha givit sig
själv i fiskarflickan direkt — som han höll
före — utan snarare ha absorberat hennes
väsen så dikteriskt inträngande att han
kunnat göra ett omedelbart poetiskt
porträtt av henne. Flickan blir, populärt talat,
hans modell, något trots allt utanför honom
själv verkligen existerande. Det är ju en
distinktion. Frågan står öppen om det
egna jagets behov att leva ut sig och därför
materialisera sig (för att låna en term av
spiritisterna) skulle vara det första eller
om den platsen måste cederas åt
iakttagelsen av det man mött och som väckt och
befruktat jaget.
Mig tycks gälla ett både-och, där
tyngdpunkten kan variera från individ till
individ, från verk till verk. Björnsons svar kan
aldrig bli felaktigt, om han än inte givit
formel åt hela gåtan. Gåtan är ju till sist
den om själva fantasin.
Moderna forskare tillmäta som bekant
fantasin rollen av det primära, vilket sedan
till fristående bilder omskapar minnen,
naturligtvis ofta till fullständig
oigenkännlighet även för vederbörande själv.
Fantasins egen logik blir det som skänker
sanningsvärde eller sannolikhetsvärde, yttre
illusion. Men det är givet att den naturliga
fantasibegåvningen engagerar
personligheten utomordentligt starkt och hur jag än
vänder på problemet måste jag återkomma
till momentet bikt, självutgivelse.
Det kan ha sitt intresse att iakttaga en
moderiktning just nu i Sverige —- och även
annorstädes — som gör att en rad s. k.
självbiografiska romaner publiceras.
Bortsett från det dokumentariska värdet, som
väl ibland kan diskuteras, finns här ämne
till begrundan över självutgivningens
mekanism. Författaren har tillgripit den
självbiografiska formen, måhända av en
viss brist på fabuleringslust, en tillfällig
inre torka, ty det egna levnadsloppet
skänker naturligen den bekvämaste modellen.
Men författaren har ingalunda därmed
frångått den genius som vill att han skall
skapa fritt.
Ett exempel erbjuder en seen i en, så vitt
man kan förstå, »självbiografisk» roman,
en ungdomsskildring av Eyvind Johnson,
där en fars begravning berättas. Ali
omsorg om det dokumentariska är här lämnad
åsido och läsaren får några starkt gripande
sidor av fullt allmängiltig karaktär. Det
personhistoriska är utplånat, idéverkan står
ren. Här alltså skulle först den egna
erfarenheten utnyttjats och vara det yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
