Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från den internationella bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den internationella bokmarknaden
»THE MARSH»
Man kan med ett visst berättigande kalla
Ernest Raymond för en modern Dickens.
Han har visserligen inte sin store föregångares
förmåga att livfullt skildra sitt stoff, humorn
lyser med sin frånvaro, där Dickens själv
lät (Jen fritt och ohämmat spela, och den
omutliga realismen i hans samhällsskildring kan
ibland förefalla väl envis och enformig i
jämförelse med adertonhundratalskollegan,
vilken ju dessutom var tvungen att begagna sig
av knep och allehanda artificiella konstgrepp
för att hålla intresset uppe hos sin tids något
annorlunda beskaffade läsare. Men när det
kommer till själva kärnpunkten i deras
författarskap, förefaller liknelsen om inte
slående så åtminstone nära till hands liggande.
Båda äro samhällskritiker, och båda vilja
något positivt med sin kritik. De sträva båda
mot reformer och de arbeta därvid båda med
konstnärens indirekta medel genom en
objektiv presentation av fakta, vilka de gestalta
med realistens noggrannhet och
dramatikerns sammanhållande nerv.
Handlingen i »The Marsh» är förlagd till
London. Bokens titel är symbolisk. Det träsk
författaren talar om är de socialt och
ekonomiskt vanlottades, de sollösa existensernas
andliga hemort. Författaren har ett vackert
patos, men även när han inför den sociala
verklighetens gråkalla och ofta brutala
variationer kan darra till av indignation, anklagar
han aldrig. Han går inte utanför ramen för
sin konstnärliga befogenhet. Han är
romanförfattare, och hans uppgift är att spegla
livet, att utan partisk baktanke teckna
människor och miljöer. Hjälten i boken, Danny
Counsel, är ett »träskets» barn, som under
tyngden av sitt sociala arv av snåla
privilegier och deprimerande särbehandling gradvis
går moraliskt under, blir så småningom, trots
allvarliga bemödanden från hans sida att
komma ut ur förnedringen, en moralisk
vrakspillra, som hamnar någonstans likgiltigt var
och hur.
Den stackars Danny är en av dem, vilkas
öde det tycks vara att tvingas stjäla, sitta i
fängelse och till slut dö på ett vanhederligt
sätt. Men även om hans brott sprungit fram
ur den sociala nöden, ur förödmjukelse och
umbäranden, skyndar författaren, som sagt,
inte att slunga ut sitt sociala j’accuse. Saken
är nämligen ännu en gång den, att Ernest
Raymond äger en mycket ovanlig, lugn
klarsyn, då det gäller de problem han skildrar.
Han står fullständigt obunden av sin
romanfigur, han ger honom med både fel och
förtjänster, glömmer inte bort hans
njutningslystnad och — för att nämna ett exempel
— angiver utan smussel de fula genvägar
fjortonåringen använder sig av för att kunna
tillfredsställa sina förströelsebehov.
Det är förövrigt denna objektivitet, där
ingenting tränger sig på läsaren på ett
närgånget och pockande sätt, som ger boken dess
värde. Den har på så sätt fått en objektiv
åskådlighet och en djupare mänsklig ton,
som tvingar oss att lyssna och tänka efter.
Och denna eftertanke, som, enligt
författarens riktiga beräkning, kommer att skapa
rättvisa i våra domar, är mera värd än alla
skrikiga programförklaringar och självsäkert
slutgiltiga diagnoser. Ingen reflekterande
människa kan undgå att gripas av denna bok,
som först och främst är en utmärkt skriven
roman, intensiv nog att hålla läsarens intresse
fånget från första sidan till den sista, men som
dessutom även är en omutligt rättvis
samhällsskildring, levande, konkret i sin exemplifiering
av ödesdigra sociala missförhållanden.
»THE TRANQUIL HEART»
Man har alltför ofta haft anledning citera
Carlyles ord, att »ett väl skildrat liv är lika
sällsynt som ett väl levat». Det räcker
nämligen inte alltid i en biografisk skildring med
en noggrann dokumentering och en hederlig
avsikt att göra sitt bästa. De där sedvanliga
två digra volymerna, som man förr i världen
ägnade de stora döda, äro alldeles säkert
inte den rätta formen för en lycklig
komme-morering. Mängden av ofullständigt tolkade
dokument, en beklaglig brist på urval, en
okonstnärlig stil samt framför allt den
odrägligt ensidiga panegyriska tonen i de
viktorianska biografierna har framkallat en reaktion,
vars förnämsta målsman som bekant är
Lyt-ton Strachey. Att nu den nya skildringsform,
som Strachey skapat och odlat, redan
hunnit råka i vanrykte — många av hans beund-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
