Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska Cypernexpeditionen som museiinstitution. Av Alfred Westholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Cypernexpeditionen som mus ei in stitution
göra den tjänst de kunna. Över
förhållandena i den västra flygeln vilja vi vara
fåordiga: här saknas alla möjligheter till
uppvärmning; här finnes icke elektriskt ljus;
här består golvet av stampad jord; här kan
man se genom sprickor i väggen, uppkomna
under grundsprängningar för Statens
Historiska Museums nybygge. Då plats ej finnes
på annat håll måste dock avsevärda delar
av keramik- och skulptursamlingen förvaras
här, givetvis i största möjliga utsträckning
nedpackade i lårar.
Sådan är alltså den bild en besökare får
av Cypernexpeditionens nuvarande lokaler.
Det kan tyckas som om det vore tröstlöst
att arbeta och lägga upp ett stort
forskningsprogram för framtiden i dessa lokaler.
Men den som varit med om det vet att så
är långt ifrån fallet. Fråga är till och med
om inte dessa primitiva yttre förhållanden
ständigt varit en sporre i arbetet på samma
sätt som upplevelserna under fältlivet på
Cypern. Så länge institutionen befinner sig
på detta ungdomliga stadium ha sådana
yttre förhållanden ingen makt att hämma
arbetet. Och den frihet i
bearbetningsverksamheten som tack vare de extraordinära
förhållandena kunnat bevaras ha även
bidragit att öka arbetsglädjen. Åtminstone
under sommarmånaderna utgöra de låga
husen med de jättelika lindarna utanför
fönstren en underbar idyll mitt i det ödsliga
Östermalm, en relikt som för framtiden till
varje pris i någon form borde bevaras.
Expeditionen har också fått en
uppmuntran av ett helt annat slag, nämligen
flerfaldiga bevis på ett pålitligt intresse såväl
från privata personers som myndigheternas
sida. Under de ekonomiskt svåra åren
närmast efter hemkomsten från Cypern visade
särskilt de förra, dels genom direkta
donationer dels genom att subskribera på den
stora vetenskapliga publikationen, att de
icke ville låta de dittills vunna
forskningsresultaten rinna ut i sanden. Det kan utan
tvekan sägas, att dessa privata subskriben-
D et al j av keramiksalen i
»Cypernmuseet».
ter genom sitt ingripande faktiskt
möjliggjorde, tillsammans med anslag ur vissa
fonder, att publikationen nu kan ges ut.
Myndigheternas intresse har förutom i
form av de ovannämnda anslagen främst
tagit sig uttryck i en stort lagd utredning om
institutionens framtida öde, framlagd av
1935 års museisakkunniga i oktober 1936.1
Denna utredning utmynnar i ett positivt
förslag som i stort sett förefaller att vara
en mycket lycklig lösning av hela problemet
om våra samlingar från Främre Orienten
och Medelhavsländerna. Förslaget innebär
1 Statens off. utredningar 1936: 44, Eckl. dep.
Jmfr Westholm, Museisakkunnigas betänkande och
förslag till sammanförande av ett arkeologiskt
museum för Medelhavsländerna och främre Orienten, i
Svenska Museer, Stockholm 1936, sid. 53—59;
vidare Museimannaföreningens remissuttalande, i
Svenska Museer rg37, sid. 35—37.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
