Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Raser och raskonst. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raser och raskonst
ler skjutit åt sidan, även om hon av helt
naturliga skäl företrädesvis har hållit sig till
manliga typer. Rasdragen äro nämligen oftast
starkare framträdande hos mannen än hos
kvinnan — undantag finnas ju, som den hos
bushmen och somliga andra dvärgfolk
förekommande fettgumpen: den är kvinnlig, inte
manlig. Emellertid har Anna Pavlovas
skulp-tris i sitt rasgalleri införlivat både en rent
förtjusande ung negerdansös av Sudan-typ,
en i sitt slag inte mindre fängslande
malaj-dansös från Bali och en mängd andra
kvinnotyper, mer eller mindre vackra, emellanåt —
som negerkvinnan från Ubangi med uttänjda
läppar — rent skrattretande.
En och annan figur är naturligtvis mindre
lyckad — man häpnar över den s. k. »alpina»
typen. Nu har hon ju rätt i, att fackmännen
ofta äro ganska oeniga om hur en riktig
alpin skall se ut; men hur någon rasbiolog har
kunnat godkänna hennes bayerske
operettartist som alpin är rent ofattligt —• en
långhalsad man med vågigt hår och starkt
framträdande ögonbrynsbågar. Inte borde det ha
varit svårt att i Paris hitta några tusental
fullgoda alpiner, med mörkbrunt, rakt, strävt
hår, slät, brant panna, bruna eller gråbruna
ögon, sadelnäsa, breda, runda kinder, liten
haka, kort hals, fetlagd bål och korta ben.
Man kan se dem t. o. m. här. — Den unga
japanskan ser ut att vara modellerad utan
intresse, fingerfärdigt, men uttryckslöst. Här
saknas det kännande livet. Hur annorlunda
med den stackars utsläpade kineskvinnan
från Hongkong, som bär tunga korgar med
lera till vägarbetarna! En undergiven,
hopplös trötthet, som håller på att övergå i
känslolöshet, talar ur hennes drag.
Redan själva bilderna i boken ha åtskilligt
att säga läsaren även rent psykologiskt. Och
texten talar samma språk, om ock fylligare.
Den amerikanska konstnärinnan, född och
uppvuxen i de värsta rasfördomarnas land,
sätter sig tveklöst över dem. Hon blir god
vän med afrikanska negrinnor och väcker
häpen ovilja, när hon ett år efteråt ser dem
uppträda på cirkus i New York och glatt
igenkännande hälsar på dem — hennes
bekanta bli helt chockerade. Och Amerikas
infödingar, så skamligt undanträngda, svikna
och på alla upptänkliga sätt hundsade av de
inbilska och hänsynslösa vita, ha i henne en
intelligent och varmhjärtad förespråkare.
Särskilt uppskattar hon deras konstnärliga
begåvning. »De visa en ovanlig känsla för
Kräkindian (apsaroke).
formell teckning och ren, livlig färgläggning»,
säger hon. Och detta gäller inte bara om deras
målare — de ha många sådana och goda —
utan lika mycket om deras utsökt mästerliga
krukmakare. Innan de vita ännu hade satt
foten på Amerikas jord, gjorde indianerna
också fina drivna arbeten i silver och koppar
— nu ligger denna konstart nere. — Också
med de gula folken, så innerligt avskydda av
amerikanerna, kommer hon väl överens, med
japaner och kineser, mongoler och birmaner.
Men — det hänger nog till en rätt väsentlig
del på att hon är en bildad kvinna, född och
uppvuxen i ett kultiverat hem, där man inte
tog alla fastslagna åskådningar för givet
riktiga, utan vande sig vid att tänka och pröva
själv. Hennes store läromästare och vän
Rodin däremot var en man med bra nog ringa
och i varje fall ensidig bildning, hur stort
snille han än var. Och — frånsett det rent
konstnärliga — nog får en vanlig dödlig
icke-estet vid åsynen av hans arbeten ett
starkt intryck av något rått och grovt i
förening med en våldsam skapande kraft.
Den troende esteten må kunna se bort
därifrån, ja kanske inte ens märker det, men
lekmannen gör det så mycket mera. Hos Mal-
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
