Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem är han? Marmorstudier i Neapelmuseet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vern är lian?
V espasianus. Homeros.
manshuvud! En tvär och snål, men duktig
och klok storbonde, som har inför sig en
försumlig tjänare, vilken han tilldelar en
lugn men effektiv tillrättavisning. .Eller,
eftersom ödet förde denne bonde på tronen,
kejsaren i ett ögonblick, då han viftar
bort någon fjäskande hovsvans med en
av sina kända drastiska repliker. Eller
kanske i det historiska ögonblick, då han
låtit omtanken om statskassan förleda sig
till den odiösa åtgärden att lägga entré på
de offentliga avträdena i Rom, till vilka
inträdet förut varit gratis, och fick
uppbära förebråelser för detta tilltag av sonen
Titus men klarade situationen genom att
sticka ett denarstycke under sonens näsa
med den berömda replik, som hållit sig
levande allt sedan dess: »Min gosse, pengar
lukta inte.» Det är ett fullt naturalistiskt
porträtt, det lägger tydligt an på
sanningsenlighet, men det gör rättvisa åt de olika
sidorna i kejsarens karaktär, det
överdriver inte, är ingen karrikatyr som
Ves-pasianusbilden i Carlsbergs Glyptotek, som
tycks vara skapad av någon antik
själsfrände till Carl Milles.
Bland skalder har Homeros rätt till
första rummet. Neapelmuseet äger ett
berömt Homeroshuvud, som alltsedan
det återfanns i Herculaneum varit livligt
beundrat och av museet med stolthet
betecknats som den bästa repliken av en ofta
upprepad typ. Naturligtvis är det endast
fråga om en konstnärsfantasiens fria lek,
då ju ingen människa vet något om hur
Homeros såg ut, vilken till och med fått
sin existens ifrågasatt. Men man hade, då
originalet till detta konstverk skapades, nått
fram till en tid, då, för att tala med en känd
konsthistoriker, den grekiska konsten redan
förmådde undantagslöst översätta alla
uppenbarelser i bildform. Den här i
bildform översatta uppenbarelsen är alltså den
enda vi ha av Homeros, hans verk. Vi se
ett lyftat gammalmanshuvud med rynkig
hy, insjunkna ögon och köttlösa kinder.
Uttrycket är patetiskt, spänt sökande,
nästan oroligt. Den av traditionen
omtalade blindheten är återgiven på ett fint,
själfullt sätt: den slocknade blicken tycks
spänna sig till det yttersta under vidöppna
ögonlock och starkt uppdragna bryn för
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
