- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
200

(1892-1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivar Hjertén

S o f oki es.

och lidelsefull. Den är ett mästerstycke av
inträngande karakteristik, en storartad
illustration till vad vi veta ur historien om
Demosthenes’ personlighet och livsöde. Den
är liten till formatet men stor som konst
betraktad. Personlighet och bild täcka
varandra fullständigt och åskådaren erfar
inföi detta faktum ett slags bister
tillfredsställelse. Det är som han bevittnade
ett ordlöst drama, det spännande och
upprörande dramat av den ädla viljans tragiska
kamp mot vidriga yttre omständigheter.

Den s. k. lateranska Sofoklestypen
lyckades man säkert fastställa med hjälp av en
liten inskriptionsförsedd herm i Vatikanen.
Det centrala verket inom denna grupp är
den i Terracina funna, i Lateranska museet
uppställda, allmänt kända och beundrade
statyn i helfigur. Hur imponerande detta
bravurnummer än är, kan det svårligen
förbises, att det ligger ej så litet av pose
över hela gestalten, att ansiktet är alltför
vackert, hår och skägg alltför väl friserade,
kastet på nacken för flott, hållningen och
benställningen för studerade och
draperingen av manteln alltför raffinerad för att

kunna vara fullt naturliga. Denna
Sofokles-typ anses allmänt återgå på den av
Lykurgos beställda och av Praxiteles’ båda söner
utförda bronsstoden, som uppställdes i
Dionysosteatern i Atén år 330. Är detta
fallet — allt talar därför — så få kanske
både idealiseringen och den poserande
hållningen en i viss mån naturlig förklaring
ur bestämmelsen och tidsavståndet (mer
än sjuttio år efter skaldens död). I motsats
härtill skulle man vara böjd förmoda, att
den andra, s. k. farnesiska Sofoklestypen,
som fått sitt namn efter den här
återgivna hermen i Neapelmuseet, tillkommit
redan under skaldens livstid — i så fall
under hans ålderdom — och att den ger
en oidealiserad, veristisk bild av hans
verkliga utseende under denna levnadsepok.
Neapelhuvudet är placerat på ett icke
tillhörande, men antikt hermskaft, utförandet
är sorgfälligt, näsan restaurerad. Hår- och
skäggbehandlingen är fri och artistisk,
huvudställningen lyftad och levande,
blicken öppen och forskande under högt lyftade
ögonbryn. Uttrycket har en viss affinitet
med den nyss beskrivna fantasibilden av
Homeros och det är inte uteslutet, att
denna sistnämndas skapare givit dën störste
epikern drag och uttryck, som påminde
om den störste tragikern. Betydligt
närmare än i den praktfulla lateranska
paradgestalten tycker man sig nog komma den
store skaldens hemlighetsfulla personlighet,
så harmonisk i liv och så disharmonisk i
diktning, i detta åldrade, lugna men lätt
vemodiga ansikte. Kanske skapades denna
typ vid en tid, då hans fädernestads lycka,
som han i ungdomsåren sett stråla så klar,
redan var starkt i nedan och då han själv
diktade sin ålderdoms sköna men vemodiga
drama »Oidipus på Kolonos», där man
alldeles som i vår ålderdomsbild tycker sig
komma skaldens egen person närmare in
på livet än i andra tidigare diktverk.

Av Sofokles’ skaldebroder Euripides
äger Neapelmuseet fyra bilder, alla goda,

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 23 04:57:26 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1938/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free