Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Teatern i Tredje Riket. Av Rudolf Kinsky. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teatern i Tredje Riket
treibt den Teufel aus» i Erich Pabsts
mästerliga inscenering och i Toni von Eycks och
Gerhart Bienerts uppfriskande
framställningar, skall instämma med mig häri.
Tar man dessutom i betraktande, att vid
»Theater der Jugend», stiftad av den
konst-entusiastiske pedagogen Fiebelkorn, under
loppet av förra året över 320 000 skolgossar
och flickor med sina lärare och anhöriga
fingo se goda klassikeruppföranden — själv
såg jag för kort tid sedan Hebbels
»Kriem-hildens Rache» i verkningsfull iscensättning
av Günther Nauhart — så avrundar sig
tavlan till ett livfullt helt av ansenliga
prestationer, vilka man icke kan vägra sin högakt
-ning.
Rik s dramat nr gin s ämbetsutövning
För utlandet är Riksdramaturgin, det vill
säga den institution, som från statens sida
avgör vilka pjäser som skola komma till
utförande, höljd i gåtlikt dunkel. Jag har
därför vänt mig till den ansvariga instansen och
erhållit följande upplysningar. Gestaltandet
av spelplanen är en uppgift, som nu
teaterledarna och Riksdramaturgin uppdela sig
emellan. Den senare är en rådgivande instans,
som visserligen kan förbjuda uppförandet av
vissa stycken, men i regel förfar så att
direktörerna eller författarna på eget ansvar få
finna den önskade vägen. Så ha, enligt vad
man försäkrar, sedan 1934 av tillsammans
25 000 inlämnade och bedömda pjäser endast
25 direkt förbjudits. Alla andra fall reglerades
i samförstånd. Byrån består av
riksdramaturgen doktor Schlosser och hans medarbetare
E. W. Möller och Sigmund Graff, vilka själva
äro dramatiska författare, och härtill komma i
övrigt ännu tre »hederslektorer». Varje tysk
teaterdirektör måste vid spelårets början
inlämna sin spelplan till denna instans,
likaledes senare eventuella tillägg och ändringar.
Därpå stadfäster byrån antingen spelplanen
eller också uttrycker den vissa önskemål,
till exempel att framföra den ena eller den
andra pjäsen tidigare eller senare eller helt
utesluta den, att hålla en lämplig relation
mellan antalet uppförda inhemska och
utländska författare, och så vidare. Självfallet
skyddas därigenom för det tyska folket
livsviktiga värden. På min fråga om man icke
häri måste se ett vittgående intrång i den
andliga och konstnärliga friheten, fick jag
följande svar: Intet statssystem, av vad slag
det vara må, kan underlåta att skydda sin
Heinz Hilpert, direktör för
Deutsche s Theater och Kammerspiele
i Berlin.
ställning, framför allt icke då det är under
uppbyggnad, och desto mindre, ju mera det
är uppfyllt av enhetlig gestaltningsvilja. I
de så kallade demokratiska staterna talar
man alltid så gärna om andlig frihet. Men hur
står det i själva verket till med den? Äro i
sådana stater de verkligt maktägande, och de
äro i regel penningmännen eller några
politiska partigrupper, mindre angelägna att
skydda sina intressen, och ha de mindre
möjligheter att göra det? Må man en gång
försöka ett allvarligt angrepp mot dessa
maktägandes positioner, och man skall snart
märka hur vitt deras inflytande sträcker sig.
En olikhet finns det visserligen: nämligen att
denna makt utövas anonymt, medan hos
oss i Tyskland befogenheterna ha klart
uppdragna linjer. Och det finns ännu en olikhet:
denna kontroll utövas på det hållet i ett fåtals
intresse, men hos oss i hela folkets och för det
allmänna bästa. Det är skillnaden! De som i
Tyskland handhava kontrollen äro dessutom
själva konstnärer, vilka gripa sig an med sin
uppgift från den konstnärliga produktionens
utgångspunkt, medan i det andra fallet
kontrollen är anförtrodd åt rätts- och
ordningsinstitutioner, vilkas neutrala karaktär
överhuvud förbjuder ingående på enskildheter.
Jag lämnar därhän, huruvida det i denna
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
