- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
251

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De fem unga. Av Stig Ahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De fem unga

Av Stig

EGN KRÅKAN i Gustav
Sandgrens saga Paradisvandring tillfrågas av
den vandrande pojken om målet för hans
färd och svarar viktigt: »Även om jag inte
vet det, kan jag i alla fall ge besked» — och
skriker sedan i högan sky: »Examen,
examen, jag har tagit examen!». De
akademiska regnkråkor, som invarslat en ny
kulturskymning eller i varje fall dåligt väder,
kunna de unga icke med. När Sven Stolpe
skulle skjuta in sig som kulturkritiker
valde han en akademisk spenglerlärjunge,
Olle Holmberg, som mål för sina pilar. Nu
var detta inte riktigt väl valt, ty
Holmberg är en oakademisk akademiker liksom
Ivar Harrie, Stolpes andra replipunkt.
Man kan alltså trots skriften »Livsdyrkare»
inte identifiera Stolpes sak med de fem
ungas, ty även då han och de skiftade hugg
med samma fiender behövde de två
tidskrifter, Fronten och Fönstret, till sitt
förfogande. Fronten, som Stolpe hade hand
om, skulle vara en oas för de »i det svenska
Alexandria försmäktande». Men eftersom
Alexandria var det holmberg-harrieska
Lund och det högdragna Uppsala, med
andra ord landsortsuniversiteten, och inte
innefattade högskolan i Stockholm, så blev den
anti-akademiska fronten långt klarare i
Fönstret, där »primitivisterna» höll till. De
hade med en samling prosalyriska skisser,
»Fem unga», framträtt som en
antiakade-misk kärntrupp 1929. Deras käcka
jazzfanfar var en opposition mot bildade finesser
av det slag som strax därefter skulle
presenteras av Gullberg i Sonat. De framträdde
strax före Stockholmsutställningen och de
hade samma valspråk som dess frejdiga

A hl gr en

Artur Lundkvist.

arkitekter: acceptera/: vi äro — har
Martinson ropat — »de eviga acceptanterna».
De lovade mycket. Vad ha de hållit? Vad
ha de kunnat hålla i en tid då talangerna
icke med samma lätthet som förr kunna
kappas med tiden?

Acceptanterna voro alltså fem: erik
asklund, josef kjellgren, artur
lundkvist, harry martinson Och gustav
sandgren. Av dessa har Martinson hugnats
med en ganska enastående framgång.
Man talar inte om honom utan att använda
ordet genialisk. Lundkvist har tillkämpat
sig en aktad ställning som kulturkritiker
och experimenterande skald. Av de övriga
tre, som alla gjort sig bemärkta, torde
endast Kjellgren ha kommit orättvist i
bakgrunden. Han är kanske den finaste

251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free