Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De fem unga. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De jern unga
funktioner» (personlighetens enhet och den
fria viljan). 0’Neill försökte upplösa
karaktärsbegreppet i Sällsamt mellanspel, och
det ledde till samma förtvivlade
meningslösheter. Men vad har en människas
deklarationer till livet för värde, då hon är
färdig att avfärda människan, sin broder,
på detta intelligenssnobbiga sätt: »Jag
ser livet: en oändlig lågpannad skara
halvapor som kommer ur mörkret och
försvinner i mörkret och som kallar sig människor.
Bland dem en och annan med hög panna . ..»
Det är för den höga pannans förhävelse
man icke förlåter Asklund detta. Martinson
vet bättre: »ingen panna är så bred som
kvinnohöften, inte ens tänkarpannan»!
Detta som Lundkvist har kallat Martinsons
moderskomplex har tillåtit honom att vara
ödmjukare i sin konst än Asklund. Men
ödmjukast för att han är stolt å andras
vägnar är Josef Kjellgren, den femte av
de fem unga.
Kjellgren vill varken med Eyvind
Johnson smäda maskindyrkarna i en naiv
konsulinnas gestalt eller som Lundkvist
prisa de stora stål- och
betongkonstruktionernas yttre materiella skönhet. Han
ser saken djupare. För honom innefatta
de summan av en väldig arbetskraft.
Betryckt av arbetarnas sociala osäkerhet
kan han inte uppge ett »kopparrött vrål»
vid åsynen av de »roströda
tackjärnshögarna». Dikten blir till skildring av ett
olycksfall:
Ansikte,
uppåtvänt,
svart blod rinner tungt som beck ur mungiporna,
en trött blick lågar till och brister.
Nu är han död
och ingen skall minnas honom
och ingen, ingen av de tusen människor
som just nu trafikerar Brooklynbron
skall veta att han någonsin funnits till
eller att han på denna bro,
som är varje amerikanares stolthet,
i sin ungdom nitat samman hundrafjorton plåtar
i omedelbar närhet av landfästet vid Manhattan.
Denne dödade arbetare överskyggar
Kjellgrens hela alstring. Vad är Människor
kring en bro, eposet om Västerbron, »varje
stockholmares stolthet», annat än ett
äreminne över arbetarna som byggde den.
Denna roman, som jämte Kjellgrens senare
böcker betecknar det enda utslaget av social
realism i de fem ungas krets, utgör
motpolen till Sandgrens Skymningssagor. Våra
dagars litteratur rör sig mellan saga och
arbets-journal. Västerbroreportaget är en
sympatisk och solid prestation, men uppslaget
med arbetsjournalen, som reglerar
berättelsens rytm, kunde utförts vidare med
notiser från stål- och betongmarknaderna och
uppgifter om brobyggets betydelse i
stadens historia och ekonomi. Det hade då
blivit en verklig monografi. Kjellgrens
stora bok är emellertid Skott i vattenlinjen,
novellistisk a reportage från den
internationella arbetsfronten. De utmärkas av
ädel hållning och en klarsynt uppgörelse
med olika former av maskin- och
arbetar-romantik. Romantiken skall ligga i den
litterära behandlingen, inte i förfalskningen
av motivkretsen. Därmed har den siste
av de fem unga gått sin egen väg, en väg
som redan fanns antydd i de första
produkterna av hans penna.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
