Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett kapitel ur »Sfinxens gåta». Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
Assyrisk gränssten med
skorpion-mannen.
Från omkr. 1130 f. Kr.
För att finna orsaken till att världens
fyra hörnpelare och bärarna av eller
hedersvakten omkring den högste gudens tron
hava såsom sina symboler fått dessa
underliga gestalter, måste vi gå tillbaka till tider,
som ligga tusentals år före vår tideräkning,
till tider då vårdagjämningspunkten —
den skärningspunkt mellan ekliptikan och
ekvatorn, i vilken solen stiger upp från
södra till norra hemisfären — under sitt
på omkring 26 000 år fullgjorda omlopp
utefter ekliptikan, låg i Taurus’ tecken.
I de äldsta tider vi kunna nå tillbaka
synes ekliptikan, solens årliga bana genom
stjärnehimlen, ha varit skäligen okänd,
även om flera av de stjärnbilder som ligga
utmed denna linje voro kända under namn,
som ännu leva kvar ibland oss, och egent-
ligen kända såsom betecknande månens väg.
Solen och dess ställning i stjärnehimlen
kunde endast på omvägar iakttagas och
bestämmas, och tideräkningen baserades
därför på den direkt iakttagbara månen,
som bland de utefter dess bana liggande
stjärnbilderna hade sina 27, senare 28 »hus»,
på vilka vi här icke kunna närmare ingå.
Månens första hus låg i Taurus, och dess
fjortonde — det mittemot Taurus belägna
—- i Skorpionen. Det synes ha varit vid den
tid, då vårdagjämningspunkten låg i
Taurus’ tecken, som man först övergick till
tidsberäkning efter solen och bildade sig
en föreställning om ekliptikan och zodiaken
med dess tolv jämnstora djurkretstecken.
Dessa tolv »Himmelska Tecken» blevo
tillnärmelsevis rättade efter de utmed zodiaken
liggande stj ärnbilderna och fingo sina namn
efter dem. Vartdera av dem passeras av
vårdagj ämningspunkten på en tolftedel
av de 26 000 åren eller i runt tal på 2 200
år. Sedan nämnda punkt på 2 200 år
genomlupit Taurus’ tecken, ingick den
sålunda i Vädurens och efter ytterligare
2 200 år i Fiskarnas tecken—■ eller vi kanske
böra säga i Fiskarnas stjärnbild, där den
nu befinner sig. Se vi emellertid efter i vår
Svenska Almanacka eller i vilkensomhälst
kalender med astronomiska angivelser,
säges vårdagjämningspunkten alltjämt ligga
vid solens inträde i Vädurens tecken den
21 mars, vilket ger oss allt skäl att nogsamt
skilja på de båda begreppen zodiaktecken
och stjärnbilder i zodiaken. De förra äro,
såsom nämnts, jämna tolftedelar av
zodiakbältet, och vartdera av dem indelas i sina
30 grader med underavdelningarna
bågminuter och bågsekunder —• vi sakna endast
den fasta utgångspunkten. De senare
däremot, stjärnbilderna, äro av mycket olika
och ganska obestämd utsträckning och
kunna icke sägas börja eller sluta vid något
bestämt gradtal från
vårdagjämningspunkten, om ock de i dem liggande stjärnorna
hava sådan beteckning, vanligen uttryckt i
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
