Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johanne Dybwad. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johanne Dybwad
kulation, höra på deras känslofulla ton och
betrakta deras för oss troligtvis motbjudande
spelsätt. Varje generation klagar på de
kvarlevande gamla skådespelarnas förkonstling.
Det har funnits många spelsätt efter det, som
Roscius hade, och låt vara, att »la divine
Sarah» var så spänstig, att hon efter
amputerandet av ett ben och över sjuttio år gammal
fortsatte att spela, så motsatte sig dock den
hårdhjärtade ungdomen helt säkert divans
odödlighet här på jorden och undrade »varför
icke dylika gamla uvar efter naturens ordning
trillade av pinn», och det gjorde Sarah
Bernhardt först vid sjuttionio år.
Det är en gärning, för vilken Normann
förtjänar mycken tack, det att han beskriver en
stor skådespelerskas levnadslopp och
konstnärsskap mot bakgrunden av ett halvt sekels
teaterhistoria och utan att trolla bort
vederbörandes fel och svagheter både som
konstnärinna och som människa. Skildringen
förefaller en utomstående vara både sannfärdig
och taktfull.
Johanne Juell föddes i Kristiania den 2
augusti 1867. Hennes föräldrar voro
skådespelare. Som litet barn kom hon till Bergen,
och hennes språk har blivit den lätt sjungande,
uågot skorrande bergensiskan och lät på
grund av de många goda skådespelare, som
kommo från Vestlandet, åtminstone under
1880- och 90-talen på scenen icke obehagligt
i östländska öron. Vid tjugo års ålder
debuterade hon 1887 på Bergens teater i ett »banalt
og sentimentalt» engelskt lustspel, som hette
»Gertrude eller En liten skat». Hon hade
framgång men slog helt igenom med Nora.
Redan 1888 överflyttade hon till Kristiania
teater och spelade där 1893 Hilde Wangel i
»Bygmester Solness». År 1892 hade hon gift
sig med advokaten Vilhelm Dybwad. Det var,
säger författaren, en både litterär och
praktisk man . . . »musikalsk og vittig, en
spøke-fuld som forstår älvor». Han har nyligen gett
ut en rolig skildring av sina erfarenheter.
»Retten er sat» heter boken. Det är inte
omöjligt, att han under sitt samliv med den geniala
Johanne Dybwad tänkte på, att den kunde
vara »satt» för honom också. Äktenskapet
blev upplöst. I Stockholm fingo vi år 1900
se henne i Hildes roll. Den står för mig som
ett av mina vackraste teaterminnen. Hon
strålade av friskhet och ungdom. Vid ett
tillfälle sade hon: »Ibsen kalte mig også en
gang Hilde, men da var han på ’dimmen’.»
Klara Sang, prästfrun i Björnstjerne Björn-
Privatporträtt. 1912.
sons underbara »Over Evne I», ett av de mest
gripande och fulländade skådespel i
världslitteraturen, spelade Johanne Dybwad med
storartad konst och intensitet. Själv tyckte
hon inte rollen var så märkvärdig, men det
brukar ju ofta vara fallet med konstnärers
uppfattning om sina största mästerverk.
Bland hennes otaliga mängd roller är Klara
en av de bästa; den spelades också i
Stockholm 1901. Gunnar Heiberg, som i Bergen
rått henne att gå in vid teatern, hade 1884
utgivit ett skådespel, som han kallade »Tante
Ulrikke», där huvudpersonen eller »hjältinnan»
är en gammal löjlig, av radikal idealitet
bräddfylld tant. År 1901 spelade fru Dybwad i detta
stycke. Heiberg skriver själv om hennes
ut-örande av rollen några vältaliga »rammende»
ord: »Og fru Dybwad, hele tiden voksende,
liten og rar og småtusset mellem alle de ranke,
velklædde, sjeleuniformerte mennesker.
Alltid voksende. Til sist veldig over dem alle,
til sist hun alene, rank og strålende høi, og
de andre krokete, dvergaktige,
smålatterlige ...» Det var hennes realistiska period,
och kanske var det en sådan föreställning,
som gick Herman Bang på nerverna i den
grad, att han blev »så syk — så har han
berättat för Normann •— at han måtte gå hjem
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
