Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En porträttmålare. Bernhard Österman 1870—1938. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En porträttmålare
Herr von S tub enr auch, polis-pr esident i Berlin. igo8.
hard Gustaf Österman föddes den ii
januari 1870 i Finninge i Västra Vingåker
och voro söner till färgerimästaren Carl
Ludvig Andersson och dennes maka. De
fingo således redan från början se, hur gott
färger kunna lysa i ögonen. Man brukar
anse, att Emil var äldst och att, som en
skämtare uttryckte sig, Bernhard, i den
trängre vänkretsen kallad Gösta, var likast.
Det varmaste och bästa brödraförhållande
rådde mellan dem, vilka båda nästan
uteslutande ägnade sig åt porträttkonsten.
Båda voro fina, älskvärda, något ömtåliga
människor och bägge i högsta grad
arbets-samma. De voro tillsammans, då de
studerade på Konstakademien under några
av 1890-talets första år, de reste samman i
Europa och de råkades ständigt i Stock-
holm, där de slutligen bosatte sig. — Emil
dog 1927.
Bernhard hade, som konstnären Per
Ekström brukade säga, att gå igenom ekluten,
d. v. s. hårda, bistra tider. »Man gaar
først saa gruelig meget Ondt igennem,
og saa bliver man berømt», sade H. C.
Andersen — dock icke alltid. Alldeles
utanför partierna var han och möttes av bra
mycken besk kritik i pressen, i mitt tycke
ofta orättvis och partihätsk. Rätt snart
blev han dock deri ansedde akademikern
och nästan officielle svenske
porträttmålaren. Akademisk och officiell, de
adjektiven låta ganska vederhäftiga, då de tagas
i sin bästa mening, och i fråga om Bernhard
österman kan man göra detta. Genom
energiskt arbete, genom sin begåvning
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
