- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
312

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En porträttmålare. Bernhard Österman 1870—1938. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G.

Laurin

nen typiska nonchalansen med handen i
fickan och det ena benet lagt högt över
det andra är — det bör man komma ihåg —
oefterhärmlig. Näsan säger också mycket.
Det lär ju vara den, som ger karaktären
åt ett ansikte.

Det är sannerligen ej endast en klädsam
kostym — riddräkten — som greve Carl
Bonde ifört sig på porträttet. Han är en
av våra allra främsta prishoppare och har
höljt vår svenska ridning med ära både
hemma och i utlandet. Lugn och djärvhet
ligger över det välbildade aristokratiska
ansiktet. Det är ett av konstnärens sista
och bästa porträtt.

Bland den mängd av olika damtyper
Bernhard Österman återgivit ger kanske
det 1914 utförda porträttet av grevinnan
Dicken Reuterskiöld, född Wachtmeister,
det högsta uttrycket för en till det yttre
som till det inre verkligt hög och fin dam.

Vi ha alla skäl att förmoda, att
Bernhard Östermans porträtt skola och ej bara
ur tids- och personhistorisk synpunkt
intressera efterkommande släkten. De skola
säga, att de på porträtten avläste mycken
kraft och klokhet hos svenska herrar
under 1900-talets första tredjedel och att
det fanns både skönhet och adel, också
själsadel, hos många svenska damer. De
skola också säga sig, att det fanns några
porträttmålare, bland dem Bernhard
Österman, som ville och vågade måla mot
tidsmodet och därför togo vara på värden,
som ej minst i porträttmålning har sin
betydelse.

Bernhard Österman var själv en
verkligt fin person. Genom sitt eleganta
försynta uppträdande, genom sin nästan
furstliga frikostighet var han, den
utmärkte porträttmålaren, en »pittore
ca-valleresco».

312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free