Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hjalmar Gullberg. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
hennes titel var alltid densamma: Den
svenska sånggudinnan. Man kan räkna
Hjalmar Gullberg bland hennes älskare, till
de trogna och — vilket lär kunna vara
detsamma — de lyckliga. Men naturligtvis är
dikten inget erotiskt poem i vanlig mening.
Om det erotiska annars är ett stående
tema hos Hjalmar Gullberg så har det
politiska på allvar kommit in i hans böcker först
efter 1933. Det är antikollektivistiskt och
antibrutalistiskt, kort sagt antinazistiskt
turnerat, men programmet bakom
åskådningen är framlagt redan i samlingen 1932
i den dikt där som heter Gemenskap:
Sätt märke« för den dag i almanackan,
då du i korta byxorna och jackan
med karlasteg, som ingen kunde klandra,
för första gången gick i takt med andra!
O att med klasskamrater i en skola
få på gemensam nationalsång gnola!
O att med främlingar och med kolleger
förenas i en ras mot gul och neger!
Du växer i gemenskap och blir mogen,
tills döden skär dig loss ur själaskogen.
Ditt stamträd skall sig vidare förgrena.
Men själv blir du helt plötsligt ställd allena.
O vänner, i det tysta oss beredom
på detta som vi aldrig varit med om!
Vi tjöt med ulvar, gick i flock med fåren.
Oss själva blir vi, när vi läggs på båren.
Detta var »betrachtungen eines
unpoli-tischen» vilkas aktualitet världspolitiken
skyndade sig att bekräfta. Senare har
den politiska fronten hos denne lyriker
förstärkts med religiös motivering i
Jesus-idealets och Jesusetikens namn.
En äldre svensk diktare har på flera
ställen gått till rätta med den kyrkliga
enligt hans mening missuppfattningen att
Jesus någonsin blev nedtagen från korset.
Han hänger där ännu, och flinka timmermän
spikar dagligen under munter sång nya
spikar i hans händer.
»han lider,
han tornekrones genom alla tider,
och mörkret vid hans död var ej för stunden,
det vilar utbrett över jorderunden.
Högt över fariseiska hopars vimmel
sig reser korset än mot nattlig himmel.
Bak remnad förlåt ses Gud Mammon trona
i skenet av sin blodrödgyllne krona.»
Samma tanke —- Viktor Rydbergs — har
i många av Hjalmar Gullbergs dikter fått
modernt, nervöst liv, som fantasi och
impression, halvt andaktsfull, halvt human
känsla och utan att som hos författaren av
Bibelns lära om Kristus pressas in i en viss
världsåskådnings tvåvåningssystem. I
Hjalmar Gullbergs första bok finns motivet
uttryckt i slut- och titeldikten I en
främmande stad, om krucifixet på trottoaren:
Hans pina upphör aldrig, han lyfts aldrig ner
från korset de ha satt i detta grå kvarter.
I senaste boken har man samma sak i
stroferna:
Här regera svärden.
Spikad blev din hand.
Ej av denna världen
är ditt fosterland.
För ditt folk du lider.
Kring ditt kors vi stå.
Genom alla tider
skall du hänga så.
De religiösa motiven som hos Hjalmar
Gullberg tar de blodiga men milt sköna
kristna legendernas form — cyklerna Den
heliga natten och Huvudskalleplats och
många enstaka dikter — bryter sig på
visst sätt mot hans mystik, som är en
längtan efter upplösningen av allt vad
åskådligt är i .något alltomfattande och
formlöst gudomligt i vilket också det
mänskligt personliga på en gång ska försvinna
och fulländas. Narkissos, led vid sitt jag
och dess gränser, vid sin hårfärg och sin
bena och vid vad man säger om honom,
vid sina fem sinnen och vid den plats där
han händelsevis släppts av tåget, längtar
att få fortsätta resan till stationerna
Överallt och Ingenstans, två ställen svåra att
skilja åt, men där det kanske bor någon som
kanske kan kallas Gud. Vem är denne Gud?
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
